SCREAMING FOR SANITY: TRUTH OR DARE 3 (1998) USA, 95 minuter. Regi: Tim Ritter.

Screaming for Fast Forward

Oanvänd gore-effekt som man kände sig tvungen att slänga in i förtexterna.

Den gamla kopparmasken åker på igen och folk dör på brutala sätt, men eftersom Mike Strauber fortfarande sitter inlåst verkar det vara fadern till spädbarnet han körde ihjäl, Clive Stanley (Ken Blanck), som glidit in i den gamla truth or dare-psykosen.

Jamen den där sexiga loafer-scenen känner vi ju igen!

Eftersom vi inte tillfrisknat från våra masochistiska tendenser beslutade vi oss för att fortsätta titta på denna filmserie. Detta trots den inte alltför uppiggande upplevelsen från Wicked Games (1994). Bingo! Den här är snudd på ännu sämre. Även om morden blivit lite mer genomarbetade och manuset blivit ambitiösare är denna del tråkigare. Att manuset är ambitiösare betyder tyvärr inte att det är bättre. Vi får en hel del backstory i form av tillbakablickar och det är väldigt mycket snack, vilket medför mycket dialog framfört av odugliga skådespelare. I korta ögonblick är det skitskoj men mestadels svintråkigt. Man ser ju knappast en sådan här rulle för att njuta av briljant skådespeleri eller mästerliga manus. Filmen skulle ha mått riktigt bra av att ha friserats ner till kanske 75 minuter istället.

Skelett!

Upplösningen hamrar hem vår poäng där vi får det klassiska nödlösningsgreppet serverat med ett par karaktärer som i sin dialog förklarar varför allt hände som det gjorde: Fail!

BETYG: 2/7 Ja, vi skrattade högt ett par gånger så filmen undslipper ett lägre betyg, men bara knappt.

Doktorns kontor ser ut att vara filmad i någons sovrum. Men vad är grejen med lyktorna?

High production value som di säger.

En skön hallucinationsscen.

Tro det eller ej - Det är faktiskt en hora som utför en betald tjänst här. Om ni hörde honom skrika skulle ni ha större förståelse då han låter skrämmande lik pastorn i "Fäbodjäntan".

Joel D. Wynkoop skådespelar intensivt.

Intensivt i någon slags Caitlyn Jenner-scen.

Det förtjänar minsann en applåd!

Som ni ser hade man den här gången i alla fall råd med en boom-mick.

Michael Rooker medverkar stolt...

Vad är mest iögonfallande? Laptopen eller hockeyfrillan?

"AAAARRRGGGH! Jävla skit-laptop!"

Yep, hockeyfrillan levde och frodades även under 90-talets senare hälft och då är inte ens filmen inspelad i Tjeckien!

Den coola originalmasken gör en cameo.

Wynkoop tar återigen sikte på en Oscar.

Nej det är ingen psykoshallucination. Hon har faktiskt sådana tänder.

Fastnaglad med grova rör...

...som turligt nog inte ger allvarliga märken i väggen.

Världens trovärdigaste skratt får avsluta.

Trailer

Soundtrack i form av hiskelig heavy metal. Denna gång kan förövarna identifieras. De heter Blue.