What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 7 juni 2015

WICKED GAMES A.K.A. TRUTH OR DARE 2 (1994) USA, 77 minuter. Regi: Tim Ritter.



"Wanna play hockeyfrilla?"

Enter the hockeyfrilla.

Åtta år efter att Mike Strauber tappade vettet efter att ha hittat sin fru i säng med en annan och gett sig ut på en mordturné råkar hans kusin Gary (Kevin Scott Crawford) ut för samma nesa. Förödmjukad och bedrövad beger han sig hem till sin polispolare Dan (Joel D. Wynkoop) och tar nästan sitt liv. Kort därefter börjar människor med kopplingar till Gary dö...

Efter att ha ertappat frugan med en annan snubbe är det bäst att svalka pungen lite.

Den första "Truth or Dare" är en gammal favorit på Udda Film-redaktionen och även om nostalgin med all säkerhet lyfter den till oförtjänta höjder är den ändå ljusår bättre än denna billiga uppföljare. Den lilla budget man hade till den här våfflan användes säkert till övertyga Patricia Paul, som spelar multipla roller, att uppträda lättklätt. Tyvärr verkar det sedan inte finnas ett öre över till något annat då filmen är skjuten i bästa hemvideostil. Eller vänta, Ritter verkar även lagt lite krut på att försöka skapa en ikonisk seriemördarmask men denna liknar mest en bekant variant från Andreas Schnaas episka lågbudgetserie "Violent Shit" och dessutom är masken i ettan långt mycket coolare. Greppet med att mördaren growlar när han utför sina dåd ter sig också ganska besynnerligt och främmande från ursprungsfilmen.

En s k strandfågel.

Det är ändå smått underhållande att se denna skitfest, särskilt om man är fan av föregångaren. Dessutom är denna ett gigantiskt fall framåt jämfört med Killing Spree (1987) som ni kan läsa om här på Udda Film.

BETYG: 2/7 Superbillig uppföljare som saknar det innovativa våldet, den coola musiken och framför allt budgeten från föregångaren.

Hockeyfrilla in the wind.

Så här ser en hockeyfrilla ut i mörkret. Det får vi ta del av - länge.

Ingen bra serimördarfilm utan detta! Ingen dålig sådan heller tydligen.

Terapisessionen ser ut att gå i rätt riktning.

Varför lägga ner så mycket energi på en pimpad paintball-mask när förra masken var svincool?

Ska det strypas ska det göras ordentligt.

Hela världen är en toalett!

Finn fem fel: Här spelas världens kanske sämsta heavy metal-låt*, horan** kan för sitt liv inte dansa, vad pågår på TV:n? o s v...

Torsk*** med snygg frilla tycks ändå gå igång.

Ännu en stilstudie i vindpinad hockeyfrilla.

Ankor!

Kvinnorna kontrar huvudpersonens hockeyfrilla med denna episka pudelman.

Vem vill inte gå i psykoanalys hos denna shrink?

Mördaren är en riktig glädjespridare...

Hmm, "håret" är annorlunda men låren ser bekanta ut...

Shrinken har fått på sig ett par smakfulla spex.

Möte där Mr. Hockeyfrilla dragit på sig ett par ultramaskulina loafers!

Sprinklermordet.

Intervju med regissören Tim Ritter.

Behind the scenes som delvis dödar vissa raljanta argument i vår recension, men skit samma, det bjuder vi på.

Mer behind the scenes.

*Artist okänd
**Nej, inget uttryck för allmänt kvinnoförakt. Karaktären är faktiskt prostituerad.
***Nej, inget uttryck för allmänt mansförakt. Karaktären är faktiskt en sexköpare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar