BOYS OF ABU GHRAIB (2014) USA, 98 minuter. Regi: Luke Moran.

Stackars helyllebasse...

Soldaterna visar upp sina bästa blowjob-fejs.

Jack Farmer (Luke Moran) och grabbarna i hans pluton stationeras i Abu Ghraib-fängelset i Irak där de får utföra ändlöst tråkiga malajsysslor. Jack ruttnar på tillvaron och anmäler sig frivilligt till vakttjänstgöring och placeras direkt, utan utbildning, i "The Hard Site" som är delen av fängelset där alla misstänkta terrorister hålls. Han förfäras av den bryska behandling fångarna utsätts för och bryter mot alla regler när han inleder en vänskapsrelation med en engelsktalande fånge (Omid Abtahi).

Home sweet home.

Ja, ni anar säkert vart det här är på väg. Det gjorde i alla fall vi och man behöver inte vara Marie Curie för att förutse utvecklingen i den här filmen. -SPOILER ALERT- Självklart är det ett misstag att lita på den till synes vänlige och oskyldige fången och Jack får lära sig det här den hårda vägen. Det tar dock ett bra tag (för annars skulle filmen bli väldigt kort...) och som den ängel han är tappar han inte ens humöret när fångar kastar bajs på honom och nästan hugger ihjäl honom. Nej, det krävs en sakta nedbrytning där militären sviker löften, granatattacker förvandlar han stilla tarmtömning till ett nedskitet inferno och slutligen det ultimata sveket av fången han litade på. Läxan blir alltså att de stackars helyllejänkarna själva är offer för omständigheterna samt de svekfulla fångarna, vilka självklart är genomruttna mördargalningar till 99%.

Lååång tid kvar av tjänstgöringen.

Så då har vi alltså konstaterat att storyn är ett totalt magplask. Detta är annars en hyfsad regidebut för Moran som då även ligger bakom det enögda manuset och dessutomspelar huvudrollen. Det är hyfsat välspelat och våfflan rullar på i ett dugligt tempo. Ett annat rookie-misstag han gör dock är den klyschiga introduktionen av kompisarna i plutonen. Dessa är så perifra att det inte finns någon poäng att ge dem detta utrymme då man ändå aldrig lär känna dem. Detta accentueras dessutom i eftertexterna där skådespelarna presenteras med bilder. Fullkomligt meningslöst och ur proportion till deras medverkan. Moran kanske borde tagga ner lite och koncentrera sig på bara en syssla nästa gång. Då kanske det blir lite bättre och då föreslår vi att han fimpar karriären som manusförfattare.

BETYG: 2/7 Moralisk kalkon i bästa amerikanska enögda anda men ändå inte en astråkig film.

Whoopsee daisy! Självmassage på G!

"Är det så här tyskarna firar oktoberfest?"

Den där typen.

Nämen...äckligt!

Det är inget farligt. Det är bara bajs.

Hans förtjusning, framkommer det senare under tortyr, kan härledas till att han har tyskt* påbrå.

"Fääärdig!"

Dags för lite självbefläckelse.

Och eftersom vår hjälte är ett helgon är det sådana här bilder hans sinne presenterar vid självmassage.

BFF!

När saker blir lite motiga drar sig gärna soldaterna undan och ber en stilla bön till farbror Saddam.

Ånej inte nu igen!

Shitfaced again.

Ungdomar! Tag lärdom av detta. Exakt såhär illa kommer bakfyllorna bli om man regelbundet super sig vettlöst berusad varje helg i flera år. Vi talar av erfarenhet här på Udda Film.

White Zombie på hög volym gör Jack lite tossig.

"Vad gör du med den där kameran?"

"Nämen titta! Fantastisk kamera den nye snubben hade. Särskilt som någon blixt aldrig utlöstes när jag utförde detta."

"Jag förstår att en sån superkamera hamnar på nyheterna. Tänk, nästan ett decennium före Sony A7S..."

Busted.

Trailer

Hela filmen.

*Jovisst! Vi utnyttjar till fullo att PK-poilisen fortfarande tillåter oss skämta om exempelvis tyskar och norrmän - för de är ju helt andra slags människor än de det är förbjudet att skämta om. ELLER!?