What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 3 augusti 2015

AROUND MIDNIGHT (2004) USA, 61 minuter. Regi: Laura Giglio, Christopher Kahler, Andrew N. Shearer & Gary Whitson.



Gonatt för filmkonsten

Tjejkontakt: Bryt er in hos främmande tjej och vifta med händerna som David Copperfield så kommer hon garanterat klä av sig allt. Vi lovar!

I denna 0-budgetantologi är vampyrerna lösa igen. Värdinnan Suzi Lorraine ledsagar oss mellan kortfilmerna förutom mellan de två sista vilket gör att en viss förvirring uppstår då filmerna inte har några eftertexter...

Inte helt olikt kineser som skrattar måste vampyrer kasta huvudet bakåt innan första bettet.

Just det. Inte ens en sådan grundläggande detalj kunde man få till rätt. Pizzapengarna kanske inte räckte till för mer än de minuter Lorraine ställde upp på? Hon dyker i alla fall upp efter sista filmen igen så vi vet att skiten är slut.

Stackars Debbie som tvingas sova i starkt sken från strålkastare utan softbox.

Vi är alltså helt dumma i huvudet här på Udda Film och gav oss således på föregångaren till After Midnight (2005) som vi totalsågade. I det här fallet hade vi inte heller några förhoppningar om att första delen skulle vara bättre än uppföljaren men det var den faktiskt - oerhört marginellt då förstås!

Debbie är ledsen över att härskaren aldrig dyker upp.

W.A.V.E-kopplingarna är ännu tydliagre i denna rulle då bolaget faktiskt är representerade i för- och eftertexterna och första segmentet "Vampire's Kiss" har bekantingen Debbie D i huvudrollen. Denna kortfilm har också de fetischistiska element man brukar förknippa med W.A.V.E då arma Debbie blir upphängd i handklovar och bokstavligen utsugen. Fantastiskt uselt men Debbie klär sin vana trogen av sig och en stilig Dean Paul viftar magiskt med händerna.

Till slut lackar hon.

I andra segmentet "Running From Death" ser vi återigen Laura Giglio och denna kortis går inte av för hackor. Giglio regisserar även här sig själv att inte ta av sig till mer än underkläder men hon kompenserar med att introducera en tolkning av Döden som skulle få Bengt Ekerot* av buga av vördnad. En snubbe som heter Jay Bones är utspökad i mantel och en dödskallemask från Buttericks och har värsta Ed Woodska draculamanéren för sig. Bra skit!

"Å nä gubbe lille! Den går jag inte på igen."

Det tredje segmentet "Wake Up" är långt mycket ambitiösare än alla andra i båda dessa antologier och har faktiskt en story, tankar om vad bilderna berättar och en klassisk taskig twist på slutet. Tyvärr är det ändå kalkonnivå och den är även väääldigt lång i sammanhanget med sin halvtimme. Intressant om man gillar se mulliga tjejer stretcha (med kläder på).

Laura känner sig sårbar så nära nakenheten hon nu befinner sig.

Sista segmentet "Believe" drar alltså igång direkt efter "Wake Up" så man undrar först om det är den senare som fortsätter eller ifall man betittar ett nytt pekoral. Det visar sig förstås vara ytterligare en fullkomligt meningslös liten kortfilm som åtminstone inte upptar allt för mycket av vår (tydligen) inte alltför dyrbara tid.

Hon låtsas hoppa bomb för att skingra tankarna.

Sammantaget är detta en bättre antologi än uppföljaren och då främst för att Giglio bjöd på sköna skratt i form av dödenkaraktären. En bonus var också musiken i eftertexterna som lät som om Onkel Kånkel skulle ha gjort skräckfilmsmusik.

BETYG: 2/7 0-budgetkalkon som faktiskt bjuder på några skratt.

Laura storgråter och dricker julmust i bilen. Det kan väl bara sluta på ett sätt..?

Just det!

"Jag är Dööden."

I bästa Lugosi-ersättarstil jagar han arma Laura.

"Var det bara en dröm? Min sexiga underkropp är ju kvar."

"Muah ha haaa. Kom hem till Buttericks Lauraaaa..."

Döden har tagit med Laura till Helvetet där hon tvingas posera med världens sämsta skådis: Johnny Monotone! Ack! Helvetets värsta krets!

Kvar är bara ett sexigt lik.**

Monica Puller behöver verkligen sin psykofarmaka.

Även här finner man det lämpligt att croppa in i en redan kass bild.

Det bästa i filmen? En ascool T-shirt! Den där tandborstmuggen till höger är inte dum den heller: "Ruh roh!"

Fel hål gumman.

Jomenvisst är det en Jane's Addiction-tischa.

För alla fetischister: Stretchande.

Smetiga färgglada effekter döljer Monicas myspåsar.

Vissa tjejer mår bra av att ligga på sidan.

Kom ihåg att alltid ha knäna i golvet vid armhävningar. Livet blir så mycket lättare då.

Vad fan gör Chris Robinson i soffan?

Aha! Han kollar när en snubbe får ansiktet uppätet av en green screen-effekt.

Att spana på thailändskor som duschar...

...det gillar Chris.

Här lever han ut fantasin.

Det där duschdraperiet ser misstänkt likt ut sängöverkastet i nästa antologi.

"Shhhh...Enough of this bullshit now."

Inget videoklipp här heller...

*Ekerot spelade Döden i Ingmar Bergmans "Det Sjunde Inseglet".
**You're welcome, alla nekrofiler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar