What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 2 oktober 2015

THEY KILLED MY CAT (2009) Kanada, 57 minuter. Regi: Elliot Scott.



Birth of cat killing/revenge genre!

Bylingen i Kanada skiter i munkarna och går direkt på huvudrätten.

En sen kväll när John (Elliot Scott) är ute och går med sin flickvän och katt blir de överfallna av två huliganer som slår ner John, för bort flickvännen och dödar katten. Vår vän drabbas av minnesförlust till följd av det brutala våldet men under konvalescensen börjar minnesbilderna komma tillbaka och när han återhämtat sig börjar hans vårdare Lucy Lee (Linda Lum) träna honom i kampsportens ädla hantverk så John kan ta en gruvlig hämnd.

De har även rackarns bra bilbatterier som håller strålkastarna igång.

Jaha, ett smärre frö av tvivel har nu såtts i våra sinnen sedan förra recensionen Kung Fu Elliot (2014) då det i sådana fall måste ha varit ett otroligt tålmodigt och långsiktigt projekt att förbereda den dokumentären med denna rulle. Vi tror dock fortfarande att den rullen var fejkad, i alla fall tungt manusstyrd. Den här våfflan verkar dock vara äkta vara. Man måste vara riktigt slipad för att göra så många amatörmisstag med vilje som man staplar på varandra i detta mästerverk. Inledningen sätter direkt tonen med en vansinnigt ful strålkastare på aktörerna och ett galet vindbrus i mikrofonen som totalt dränker dialogen. Sedan fortsätter det i samma 7-åringar-med-en-videokamera-stil under hela filmen.

Brutalt överfall!

Detta är en kalkonfest utan dess like och det är ömsom kul ömsom tråkigt. Mordet på katten är dock episkt. Vi älskar att det är filmens bas och att huliganerna, som kallar sig Black Dragons, lägger så mycket vikt vid kattmordet och högtidligt proklamerar: "It's time to fuckin' die, cat!" innan de dramatiskt släcker kissens alla nio liv. Föreställ er att Pontiak hade satsat på film istället för musik så har ni et hum om hur bra detta är.

BETYG: 4/7 Inte den skrattfest man skulle kunna tro med tanke på kalkonnivån men den har sina sköna ögonblick.


"Time to fuckin' die, cat!"

Nidingsdådet utfört. Här komplett med flashback-vågor.

Karateträningsläger i skogen.

Kung fu på hög nivå. I bakgrunden hörs barnskratt...

Detta tecken betyder ingenting.

Ninjareflexen tränas upp.

Coolt att pantbankssnubben vet var kunderna krökar någonstans.

Här är det party som heter duga.

Jurassic cell.

"Hallå?"

Hörde vi en skål för Black Dragons?

Prio ett när man panikrusar från förföljare är bilbältet.

Läskig gore.

Dynamit eller brakskit?

Snygg slutgrafik.

Säljande trailer

Ytterligare smakprov på denna prisvinnare



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar