What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 5 mars 2016

WESTFRONT 1918 (1930) Tyskland, 92 minuter. Regi: Georg Wilhelm Pabst.



Hurra!

Kvinnor älskar en man som är rättfram.

Det ändlösa kriget på västfronten i Frankrike maler på och ett gäng tyska infanterister gör sitt bästa för att normalisera vardagen. En av dem, Karl (Gustav Diessl), åker hem på permission och det sköna avbräcket visar sig vara en inte alltför positiv vändning.

Kanske en inte helt PK benämning av kaffe...

En intressant krigsfilm detta, som överraskar med sin hårdkokta framtoning. Man blir alltid lika förvånad över grovt språkbruk och utmanande scener i tidiga filmer, indoktrinerad som man är av hycklande hollywoodfilmer. Nej, det är förstås ingen sleaze-fest à la Jesus Francó men någon svordom och lite brösttafsande bjuds det på.

Tysk kärleksuppfattning.

Nu är detta förstås inte huvudpoängen utan självklart är det det brutala antikrigsbudskapet som är i fokus. Vi imponeras av krigsscenerna som trots sina pajiga inslag ändå överträffar det mesta från något senare hollywood-diton. Mest slående är dock avglorifieringen av ett smutsigt krig. Den totala meningslösheten belyses och cementeras ordentligt i slutscenen.

Han "råkade" bara...

Filmen är m a o ett intressant historiskt dokument, men...den blir även väldigt seg emellanåt då berättartekniken känns superförlegad med ändlöst långa scener som inte tillför ett smack. Konceptet "Kill your darlings" hade varit lämpligt att tillämpa t ex under scenen där trupperna underhålls av ett gäng varitéartister. Förmodligen var det jätteskoj att bjuda på samtliga sång- och dansnummer i sin helhet när ljudfilmen bara hade ca tre år på nacken men det för ju knappast handlingen framåt. Lite jobbig är också den Kalle Anka-aktiga textningen på vårt exemplar.

BETYG: 4/7 Även om den är bitvis förlegat seg är den ändå ett starkt historiskt dokument med brutal ärlighet.

Galet kåt!

Ett oskyldigt offer?

Upplyftande arbete.

Sexig show för soldaterna.

Tyskar som de är kan de inte låta bli att börja sjunga allsång och gunga i armkrok.

En hårdrockare med världens minsta fiol.

Humor.

En orealistisk scen: Stämsång i skyttegraven - som INTE är falsk.

Det blir lätt lite frostigt när frugan begått hor.

Någon ylar i ingenmansland. (Nej, det är inte hunden ni såg ovan.)

"Kompisar från förr. Några lyckas. Några dör."

Folk dör i drivor.

Nästan som en retrorobot ur "Blixt Gordon".

Hipp hipp:

Begynnande nekrofili?

En stridsscen.

Hela filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar