What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 27 april 2016

THE LAST VICTIM (1975) USA, 82 minuter. Regi: Jim Sotos.



Snällare än galen porr?

1975 konstaterade man alltså detta. Mycket har hänt sedan dess?

Carl (Ron Max) är en socialt missanpassad bilmekaniker som tack vare en elak mor råkar ha växt upp till en fullfjädrad misogyn våldtäktsman och mördare. En dag dyker Nancy (Tanya Roberts) upp på macken han jobbar på. Kan hon få honom att ändra sin skruvade kvinnosyn?

The eternal semantic battle: Bokeh - "Bow-kuh" or "Bow-kay"?

När man betänker det faktum att detta är en remake på en hardcore-roughie med sexstjärnan Harry Reems i huvudrollen bör man snabbt inse att det kan vara svårt att göra en hyfsat rumsren historia av det. Alltså bör detta inte heller vara någon hit. Samtidigt blir vi ju förstås väldigt nyfikna på vad i allsin dar man gjort för att försöka få till en R-klassificerad version av det ökända och brutala originalet. Att vi dessutom fortfarande är kvar på 70-talet är ju också en förutsättning för vi vet ju hur urvattnat allt blir med åren.

Nej du unga dam. Det där är verkligen ingen bra idé.

Filmen börjar faktiskt hyfsat och stämningen är ganska hårdkokt och skön i bästa degenererade amerikanska 70-talsstil. Morden och våldtäkterna är relativt tama i denna "ocensurerade" version (Det finns tydligen en blekare version som heter "Forced Entry", precis som original-roughien) men atmosfären är tillräckligt sunkig och musiken av Tommy Vig är adekvat psychoaktig.

Vad var det vi sa?

Tyvärr tappar rullen rejält med fart knappt halvvägs in när -SPOILER ALERT- Carl fokuserar in på Nancy. Vi får följa hans offer i vardagssituationer och när hon drömmer om gamla goda tider i sega romantiska montage. En scen i slutet är helt obegriplig i sin märklighet när Nancy försöker fly från sin baneman. Han har tagit sig in i hennes hus och våldfört sig på henne. Han somnar bredvid henne i dubbelsängen varpå hon sakta kryper ur densamma, ner på golvet och fortfarande på alla fyra kryper ut ur sovrummet, ner för trappen och ut i hallen - hela tiden på alla fyra! Det slutar ju naturligtvis inte så bra... Vi gillar dock slut-touchen när barnen kommer hem.

BETYG: 3/7 Tyvärr glider den från en fyra ned ett snäpp på grund av andra halvans seghet.

Vår seriemördarvåldtäktsman är innerst inne en bra kille. Se hur han hjälper gamla tanter.

Kan en snubbe som gullar med en kanin verkligen vara så genomrutten?

Tänk på att alla bensinmackar är utrustade med flukthål som leder till...

...damernas toalett.

Nancy Allen blir erbjuden lift.

Hon önskar nog att gamla polaren Robocop var med här.

"Vad har du hittat doggie? Vad har du hittat???" *Med hundlallarröst*

Vår hjälte är inte sen att rycka in när tonårsflickor behöver hjälp. Men varför hörs psycho-stråkar i bakgrunden?

Aha! Okej.

Tanya Roberts ska duscha sin späda kropp.

Först ett raserianfall när Tanya trilskas.

Sen kommer ångern och skammen.

Ron Max är Vincent Gallos och David Hess oäkta kärleksbarn.

Det verkar som att lårdödare är ett maktmedel som används under våldtäkterna.

Smyga...på...alla...fyra...är...effektivast.

Cutting the cheese.**

Mysigt soundtrack.

Hela filmen.

*Tråkig fotografreferens, på engelska därtill.
**Mer skoj med det engelska språket.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar