What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 30 april 2016

TALES FROM THE QUADEAD ZONE (1987) USA, 62 minuter. Regi: Chester N. Turner.



VHS-samlarnas oheliga graal

Regissörens far måste vara så stolt över sin son.

En mor (Shirley L. Jones) läser skräckhistorier för sin avlidne son Bobby. När fadern (John W. Jones) kommer hem lackar han totalt ur på att modern inte kan släppa deras döde son.

CAN - YOU - DIG - IT!

Att detta blivit kronan i verket för alla inbitna VHS-samlare har inget att göra med hur bra filmen är. Nej, naturligtvis är det tvärtom så att filmens legendariska uselhet har skapat en mytbildning kring den till den grad att samlare är redo att sälja sin själ till ISIS för att få tag på den.

Med tanke på filmens totala brist på hantverk är vi överraskade av avsaknaden på synliga fiskelinor här.

Vi kan nu konstatera att den lever upp till sin uselhetsstatus och det finns knappt någon poäng i att peka ut fel i den då ALLT stinker som en årsförbrukning av blöjor. Till vår besvikelse är det inte mycket av kalkoneriet* som är roligt. Det enda vi gillar i den här osande pissoppan är den totalt kontrapunktiska (Självklart inte ämnad som sådan) och hysteriska Commodore 64-musiken som drar igång när det mördas. Hela filmen är fylld av casiomusik med Dr. Rythm-trummaskiner, självklart skriven av Turner själv, men just i mordscenerna är den extra omotiverad och kul. Ett plus också för -SPOILER ALERT- faderns överreaktion när han börjar misshandla frugan med den tjocka "Tales From the Quadead Zone"-boken.

BETYG: 2/7 Det är knappt att det blir en tvåa ens men musiken lockade till leende i alla fall.

När lille döde Bobby talar tin sin mor med sitt: "Tjatjatjatjatja..." börjar en mystisk och övernaturlig Van Halen-fön blåsa på mamma och hon blir tydligen alldeles kåt.

Mmmm...så kåt. SWOOOOSH!

Dags att läsa en saga eller två.

Så här vill man värja sig från filmen. Notera den totala dödsångesten i ögonen på detta blivande mordoffer...

Och mamsen blir alldeles våt i trosan. SWO-O-OOSH!

Nästa saga handlar om Shaft...eller?

Så här kan det gå om man blivit kvarglömd på bårhuset.

"Shaft" sminkar sin döde bror till clown med ett idogt och framför allt trovärdigt hånskrattande.

Ett öde värre än döden. Sand i afron.

Pappsen lackar.

Här genomgår mamsen något slags katatoniskt petit mal och börjar låta som prästen i "Fäbodjäntan" (!)

Den klassiska låtsaskniven med infällbart blad. kan hittas i alla välsorterade buttericksbutiker.

Hur ska denna soppa sluta? Kanske med koks eller Judas Priest "British Steel"?

En vålnad från The Buggles "Video Killed the Radio Star"-video.

Någon har gjort en teaser med det vackra ledmotivet i bakgrunden.

Inledningen med hela ledmotivet. Är det verkligen ett försök till rap? Tyvärr bryts klippet precis innan mamsen blir Van Halen-swooshad och kåt...

Här har någon klippt ihop en fin musikvideo. Njut av den rytmsäkra falsettrappen vid 2:17.

*BAM! Nytt ord myntat igen.

PS. Vad i hela friden syftar filmens titel till? Fanns det fyra sagor i boken men modern hann bara läsa två eller..???

PPS. Vi noterar att Udda Films läsarskara bara blir mindre och mindre. Vad är då mer passande än att fira detta med en recension av just denna film? Udda Film: Förmedlare av oönskad kultur för döva öron since 2009!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar