What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 4 juni 2016

HUMANOIDS FROM THE DEEP (1996) USA, 85 minuter. Regi: Jeff Yonis.



Och tillika inseminoider!

Hurra! Ett barn råkar illa ut.

På en liten idyllisk havsort dumpas det en massa kemikalier i havet och som av en händelse börjar folk gå blodiga öden till mötes i böljorna. Märkligt nog dyker det bara upp döda manskroppar så när Wades (Robert Carradine) dotter försvinner vägrar han tro att hon är död och tar därmed upp sökandet.

Är det det överhajpade töntäcklet Chuck Norris?

Efter att ha tittat på besvikelsen Hell Comes to Frogtown (1988) kände vi att vi ville se ytterligare en dålig film som förhoppningsvis skulle vara dålig på rätt sätt. Vi började dessutom i fel ände. D v s vi valde att kolla på den senaste remaken istället för att börja från början... Eller...nu ljög vi allt. Vi bara tog den här och märkte snabbt att det råkade vara senaste versionen. Alltså kan vi inte göra dryga jämförelser med originalet utan bara utgå från vad som hände i rutan.

Nehej då! Det är ju bara Robert Carradine i sin kanske hunkigaste roll.

För att vara en TV-remake är detta en riktigt schyst rulle då vi givetvis har versionen med T&A och gore. Det är en typisk korkad skräckfilm och mängden hål i handlingen kanske bara övertrumfas av antalet i ett fiskenät. Folk beter sig i sedvanlig ordning mycket märkligt och brottslingar tycks komma undan med vad som helst. Ingen logik någonstans. Monstren är lökiga och några ungdomar visar lökarna. M a o en helt godkänd skitrulle. Tyvärr ger sig inte "Dallas"-bekantingen Emma Samms i kast med lökvisningen men det var det väl heller ingen som direkt väntade sig. Roligt också att en del bekanta genreansikten dyker upp.

BETYG: 4/7 Lättsam underhållning med öppna dammluckor i manuset.

Shane!

Förlåt, Walton Goggins.

Även fräschingen Clint Howard dyker upp.

Filmens skönaste referens levereras här: "I'm mean hell, he killed a whole bunch of people like... like some kind of Al Bundy."

Vad ser du doggie? Vaaad seeer duuu? *Sagt med Scooby Doo-röst*

Hälften alien, hälften marmelad ser dagens ljus.

Kramizar!

Klicka på länk för videoklipp och studera hur man agerar förbryllade miner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar