What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 15 juni 2016

THE KILLERS ARE OUR GUESTS (1974) Italien, 87 minuter. Regi: Vincenzo Rigo.



Gästfrihet är viktigt

HBTQ-inledning med lack transa.

En juvelkupp i Milano slutar i våldsamheter och en av rånarna blir allvarligt skadad. Två av rånarna flyr tillsammans med den skadade i en stulen bil och bestämmer sig för att våldgästa en läkare i dennes hem. Visiten ser ut att kunna bli långvarig då den skadade rånaren har livshotande skador och situationen blir inte bättre av att läkarens fru kommer hem och eskalerar den spända dynamiken.

Oj! Det bara skriker Milano om detta.

Milanofestivalen fortsätter här på Udda Film och då på ett ganska svagt sätt då dels filmen inte är någon höjdare och dels för att milanokopplingen är försumbar. Visst, filmen utspelar sig och är gjord i Milano men kunde i princip varit var som helst. Dessutom utspelar sig det mesta av handlingen i läkarens hem. T o m den långa förtextsekvensen med bilåkarbilder i staden gör ett schyst jobb att anonymisera Milano.

Plutande rånare.

Anledningen till vårt generella missnöje är avsaknaden av, den för vår del så viktiga, stämningen. Vi är inte stormförtjusta i Roberto Rizzos musik eller Vincenzo Rigos visuella uttryck. Dessutom finner vi storyn ganska långtråkig. Det tar sig dock en liten smula med gruppdynamiken och sleazen men i våra ögon är detta inget att hänga i midsommarstången.

BETYG: 3/7 Filmen masar sig upp på en svag trea p g a viss sleazig promiskuitet.

Jomen det ääär ju Milano.

Och Luigi Pistilli har ena rackare till polisonger!

Titta! Där är hen igen.

Luigis karaktär är ovanligt tolerant och fördomsfri för att vara en italiensk 70-talssnut.

Det gör transan glad.

När man håller folk gisslan gäller det att vara skärpt.

Hoppsan. Läkarens fru blir "antastad" av inkräktarna.

Självklart blir det en manlig blick på det. Hans sexiga engelsk-huliganansikte indikerar gillande.

Herr doktor verkar inte lika förtjust i frugans "beklämmande" situation.

Men doktorn, vad finns i denna vy att inte gilla???

En styrketår på det.

Sen blir huliganen lite fyllekåt på frugan.

Plötsligt dyker parets otroligt störiga och envisa polare upp.

Bäst att ta en sil.

Värst vad påflugen den där vännen är.

Vad signalerar frugan egentligen..?

Jaha, näste man.

Men frugan drömmer bara om lesbisk älskog.

Milanesisk parkering.

Blinka och du missar Galleria Vittorio Emanuele II.

Är det inte den gamla katedralen som skymtar där?

Rånet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar