What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 1 juni 2016

HELL COMES TO FROGTOWN (1988) USA, 86 minuter. Regi: Donald G. Jackson & R.J. Kizer.



Hur man ruinerar en rolig idé

Inledning med coola vidvinkelbilder. Känns dock en smula märkligt att en groda skulle vilja skydda sig från flugor...

I den värld som är kvar efter apokalypsen behövs män som Sam Hell (Roddy Piper) då han är en av få virila och fruktsamma män som finns kvar. Den matriarkala regeringen ger Sam amnesti från alla brott han begått om han ställer upp som befruktningsmaskin åt dem. Så fort kontraktet är påskrivet skickas Sam med kvinnliga övervakare till Frogtown där ett harem av fruktsamma kvinnor hålls gisslan av de onda muterade grodorna.

Ännu mer lovande blir det när allas vår William Smith misshandlar sig in i filmen.

Återigen bänkar vi oss framför en film som börjar lovande men sedan totalfallerar. Väntade vi oss ett mästerverk? Nej inte alls och vi blev faktiskt smått överraskade över den störtsköna inledningen och lurades att tro att detta kunde bli en kanonvåffla.

Sandahl Bergman fick låna George A. Romeros diskreta spex till den här filmen.

Vi gillar de pajiga grundpremisserna med postapokalyps, muterade grodmänniskor och en hunk i regeringens koppel som ska befrukta så många 80-talsbimbos som möjligt. Vad som totalt sänker filmen är - som så ofta - den vedervärdiga glimten i ögat. Detta lockar alltid fram den värsta elitistiska sidan hos oss och vi kan bara beskåda spektaklet med det värsta översittarförakt som kan tänkas.

LOL! Betänk att filmen gjordes när AIDS började blomstra.

Donald G. Jackson har här ett stort ansvar då han både krystat fram pinsamheter i manuset och sedan dessutom regisserat talanglösa skådisar att buskisframföra de patetiska replikerna. Klämkäckt Indiana Jones-skådespeleri av äckligaste slag. "What a shame" som Gordon Ramsey skulle ha sagt med teatral uppgivenhet.

BETYG: 2/7 Svag tvåa ändå tack vare skönt löjliga grodor och den förpubertala sexvinkeln.

Roddy Piper ultrasexig i sitt high tech-kyskhetsbälte.

Sandahls karaktär har gått en utbildning i förförelse...

Produktplacering som heter duga!

Men är detta verkligen vad Coors vill associeras med? Eller är det en passning till Budweiser och deras grodreklam? :-)

Ser ut som Roddy hamnat i någon slags Scarface-knipa.

Yep!

Se! Detta kunde ha varit så coolt.

Ett gäng 80-talsbimbos - redo att insemineras.

Kärnvapenintrot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar