EL TOPO (1970) Mexiko, 125 minuter. Regi: Alejandro Jodorowsky.

En religionsfilosofisk tripp

El Topo med naken son och en awesome outfit.

Den svartklädde revolvermannen El Topo (Alejandro Jodorowsky) rider genom öknen på jakt efter livets visdom. För att ta sig från den enkla tillvaron där våld löser allt måste han bemästra fyra revolvermästare som finns någonstans där ute i den karga öknen.

De hälsar på hos Vlad Tepes.

Efter alla dessa år var det då dags att slutligen konfronteras med denna måste-ses-film. Eftersom god självkännedom är något som präglar Udda Film-redaktionen visste vi att detta skulle vara en svår nöt att knäcka med våra dampiga personligheter. Det fanns helt enkelt en anledning att detta varit en av våra äldsta hyllvärmare. Långa surrealistiska filmer behöver rätt sinnesstämning för att konsumeras av våra ADD:iga sinnen.

Klart stökig by.

Som vanligt var vi helt rätt ute med våra förutfattade meningar då detta var en påfrestande film att ta sig igenom. Vi förväntade oss en hel del snygga bilder och visst fick vi bildpoesin. Filmens surrealistiska galenskap var ömsom skojig ömsom jobbig. Det här är en sådan där rulle som får en att tillfälligt ångra att man inte gick i söndagsskola då god bibelkännedom hade underlättat något enormt. Tyvärr är vi supersekulariserade ignoranter och den våg av kristen allegori som sköljer över oss är mer dränkande än upplysande.

I öknen finns det skofetischister.

Som om inte all kristen allegori vore nog bombarderas vi även med österländsk filosofi och religion. El Topos uppvaknande går just genom en massa buddhistiska och fan vet för slags lärdomar. Vi exponeras bara som de dumskallar vi är om vi försöker tolka detaljerna. De fyra revolvermästarna har dock en del intressanta saker att säga som öppnar upp El Topos trångsynta värld.

Och snuskhumrar.

Efter halva filmen börjar dock det klassiska klocktittandet och här ändrar rullen också  karaktär då El Topo genomgår en förvandling. Det vi tycker är roligast är slutet som -SPOILER ALERT- känns supernihilistiskt eftersom El Topo gått från att vara en kallblodig mördare till att leva ett spartanskt jesusliv där hans främsta mål är att befria en församling lytta människor inspärrade i en grotta. När dessa äntligen befrias och rusar ner till den degenererade staden blir de brutalt slaktade av invånarna, varpå El Topo i förtvivlan massakrerar dem innan han i bästa Quang Duc-stil* eldar upp sig själv!

BETYG: 2/7 Fina bilder och en del skojiga absurda ögonblick men på det hela asjobbig att ta sig igenom.

Lemmy kan dra åt helvete. Så här bär man ett patronbälte.

Blasfemi på hög nivå...ja förutom hattarna.

Munkar introduceras i manlig kärlek.

Kristi brud?

För somliga blir det för mycket.

Ascoola läderbraxor men ej att rekommendera vid ölhävning.

Dags att lära för livet med kille i string.

En ödla på seglats.

Var det nån som liknade filmen vid en LSD-tripp?

Jovisst.

Ingen jam-session utan 23 dussin kaniner!

Vad symboliserar detta???

Lammet!

Pånyttfödd: Blonderad i blöjor.

Sug röv på en skalbagge och du skola pånyttfödas.

Välkommen till Illuminati City!

Här roar man sig med mindre värda människor.

Clownerier med dvärgsjälvironi.

Innan Rambo tjänade extrapengar i Sydostasien hände detta.

Är vi tillbaka med maranataförsamlingen i Jönköping?

Det är inte bara i dagens CV:n man ska brinna för saker.

Trailer som gör dig sugen.

Inledningen.

Kristen rysk roulette.

*Den vietnamesiske munken som i protest mot regeringens förföljelser av religiösa satte eld på sig själv i Saigon 1963.