DRAG ME TO HELL (2009) USA, 99 minuter. Regi: Sam Raimi.

Sum' for da kids

You're going down ungjävel...

Christine (Alison Lohman) är en osäker tjej som vill allas bästa men för att avancera i sitt jobb på banken ställs hon inför ett moraliskt dilemma. En gammal dam ber om anstånd på inbetalningar när banken vill ta hennes hus ifrån henne och Christine vägrar motvilligt damen detta. Den smädade damen kastar då en förbannelse över Christine som nu desperat får kämpa en demon som om några dagar kommer ta henne till Helvetet.

...ner i CGI-helvetet!!!

Vi övergav Sam Raimi för mången månvarv sedan då han redan med "Army of Darkness" ramlade ner i det hollywoodska PG13-träsket. Vi tyckte väl förvisso att han hans Spider-Man-tolkning var rätt hyfsad om man för en stund kunde acceptera ett hollywood-spektakel och när det begav sig hade ju inte den vämjeliga superhjälteinflationen nått oss än. Vi blev dock lite smått nyfikna på hans återkomst till skräckgenren så med viss reservation tog vi oss an denna film.

Söta Christine försöker överleva i en asshole-värld.

Snabbt kunde vi konstatera att detta inte skulle bli någon glad överraskning precis. Den här rullen är precis så hollywoodskt PG13 som vi förväntade oss. Dessutom är det fullt med riktigt fula CGI-effekter, vilket är sorgligt då Raimi i sin karriärs början bjöd oss på fantastiska specialeffekter med de legendariska claymation-varianterna som kronan på verket. Med "fantastiska" menar vi förstås inte fulländade trovärdiga effekter utan gränslöst charmiga praktiska diton. Nåja, vissa CGI-effekter i den här rullen är ändå rätt schysta men det är som sagt lite blandad kompott.

Slemtant på besök.

Vi känner dock igen humorn från de gamla "Evil Dead"-filmerna och detta räddar filmen lite grann. Det dyker upp en get som är vintage "Evil Dead" och Raimi tänjer en smula på de disneyfierade gränserna när -SPOILER ALERT- huvudpersonen har ihjäl sin kattunge. Sådant föranleder naturligtvis skratt i Udda Film-soffan. Ett stort plus till filmens avslutning också där Raimi skippade gulligullslutet.

Det leder tydligen till grovhångel.

Något vi hakade upp oss på var Chrisopher Youngs återkommande tema "Tale of a Haunted Banker". Inte för att det var något fel på detta stycke utan att vi så väl kände igen det från något annat sammanhang. Någon har snott detta men vi kan för våra liv inte minnas vem och hur. Om alla Udda Films redaktionsmedlemmar slår sina kloka huvuden ihop har vi ett kollektivt minne jämförbart med tre guldfiskar varav två är i koma...

BETYG: 3/7 Filmen är rätt förutsägbar och matinégullig men har ändå en smärre charm. Tyvärr är det numera rätt långt ifrån bli-våldtagen-av-en-skog-nivå som Raimi bjussar på.

Levande snor.

Raimi vill göra Fulci stolt.

Vi män har ingen aning om hur jobbigt det är med mens.

Därav helt oförstående reaktioner.

Nu är de igång igen. En särdeles våt kyss.

Det är ändå okej med bröstvårtefria tecknade tuttar under PG13-oket.

Here kitty kitty...

Ful CGI-peeper.

Vad kan alstra så mycket blod?

Hm...vad är det där?

Vi har alltid avskytt kakor fulla med russin, frukt och annat vedervärdigt.

CGI-bonanza.

Suck och stön...😴

You're welcome, alla photoshopare.

"I'll swallow your soul!!!"

Detta är en sexgrej, vi lovar!

Trailer. Notera att eftersom trailern är godkänd för även dagisbarn så har man åtgärdat den tecknade bröstvårtefria tuttbilden. 😄

Något för alla med oral fixering.

Här är Youngs musikstycke. Nej, vi räknar inte med att någon ska hjälpa oss komma ihåg...😕