What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 30 mars 2018

MILANO ROVENTE (1973) Italien, 100 minuter. Regi: Umberto Lenzi.



Can Toto hold the line?

Det var som fan! Det är alltså inte bara när redaktionsmedlemmarna är ute och reser som landmärken förvandlas till byggplatser?

Hormånglaren Salvatore "Toto" Cangemi (Antonio Sabato) trivs med att förse Milanos torskar med glädjeflickor, men säg den glädje som varar. Plötsligt dyker den franske gangstern Le Capitaine och hans anhang upp och vill prångla ut knark med hjälp av Totos prostituerade. Konflikt uppstår när Toto inte vill spela boll och gangstergängen försöker därmed manövrera ut varandra.

Sexarbetare med androgyn look.

Från det under sköna Venedig i Amuck! (1972) till det råa Milano men med bibehållen trivselfaktor.  Det sköna 70-talsitalien levererar återigen och i den här rullen får vi se prov på varför Umberto Lenzi skaffat sig sådant gott rykte som gangsterfilmleverantör.

Sexarbetare med eldig Peter Pan-look.

Man blir bara glad när man ser öppningsbilderna med det gråa hårdkokta Milano och alla horor som passerar revy. Nu snackar vi inte ur ögongodissynvinkel då de flesta prostituerade ser ut som transvestiter och ingen på Udda Film-redaktionen har ännu kommit ut som transfetischist. Nej, utan det är den skönt sunkiga stämningen som sätts som får våra mungipor att vandra uppåt. Vidare presenteras huvudkaraktären Toto och denne har kanske inte den superråbarkade utstrålningen man förväntar sig av en gangsterboss eller den smetiga personligheten av en hallick. Istället bjuder han på en mer pojkaktig charm och typisk 70-talsmansgrisighet man kan förvänta sig av en dåtida italiensk man. Sådant borgar ju alltid för opassande och ofrivillig humor.

Sexarbetare som är lite småfrusna.

Storyn rullar på bra och kryddas med sköna miljöer, horor och små fiatbilar med skrikande däck. Lenzi lånar också lite från "Gudfadern" med ett skönt mordmontage. Det är inget nytt under solen men Lenzi gör detta så bra. Det är filmer som denna som får en av redaktionsmedlemmarna att vilja åka tillbaka till Milano trots att det var en av de tråkigare städerna han besökte.

BETYG: 5/7 Lenzi är som en sedelpress när det gäller att spotta fram bra gangsterfilm.

Toto slänger en diskret male gaze.

Hans blick skvallrar om var han placerat handen.

Självklart gillar tösen den vänskapliga klatschen. "Ti-hi, fnitter..."

Badhus à la 70-tal.

70-talsstatister. That frisyr though...

Uppochnedvänt kors i taket! Inte en J&B så långt ögat kan nå - i hela filmen!!!😮😲

Världens sötaste snutbilar. En polis-alfa romeo tvärnitar.

ACAB!

Vad en liten gumma kan gno.

Carla Romanellis casting?

Toto kommer hem till sin smakfulla lya.

Paul, är det du?

Antonio Sabato talar tydlig italienska.

Det går hett till under horrazzian.

Rape face?

Våldtäktsnylle?

Nejdå, you wish!

Extas?

Beror på preferenser.

Snubben i grönbruna skinnpajen måste ha handflator av gummi...

Vafalls?! HBTQ?

Se en sådan homofobisk chock.

Indignation!

Raseri!!!

Men varför då detta homoerotiska #metoo-grepp???

Toto chillar med Marisa Mell.

Jazzig trailer.

Den sköna titelsekvensen.

Hela våfflan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar