Udda film: AMUCK! (1972) Italien, 101 minuter. Regi: Silvio Amadio.

tisdag 27 mars 2018

AMUCK! (1972) Italien, 101 minuter. Regi: Silvio Amadio.

Gialloesque

Ack! Det vackra Venedig har inte förändrats allt för mycket de senaste 45-50 åren vilket glädjer sådana bakåtsträvare som vi.

Den unga amerikanskan Greta (Barbara Bouchet) tar ett jobb som sekreterare i Venedig hos författaren Richard Stuart (Farley Granger). Hon är dock inte bara ute efter en lönecheck utan försöker framför allt ta reda på vad som hände med hennes vän Sally (Patrizia Viotti) som varit försvunnen en tid och senast hade samma position som nu Greta har. Har hon tagit sig vatten över huvudet?

Två sköna damer på det sköna Campo San Zaccaria.

Vi är tillbaka i det murriga och trygga italienska 70-talet och känner oss omfamnade som av en yppig mamma italiana. Det otroligt vackra Venedig är skådeplatsen och Aldo Giordani heter fotografen som gör den total rättvisa med strålande vackra bilder. Det är en verklig fröjd att beskåda de fantastiska miljöerna och färgbearbetningen är perfekt med varma färgglada tonerna.

Intensivt fluktande bakom stängda fönsterluckor lönar sig när Barbara Bouchet öppnar nämnda luckor i sin genomskinliga negligé.

På Udda Film vill vi inte erkänna detta som en giallo då vi har våra strikta genrekrav men visst är det en riktigt sexig kusin till genren. Detta mordmysterium, kryddat med sex och kufiska karaktärer. Det är faktiskt riktigt intressant hur den sexuella spänningen inte bara fungerar som ett dragplåster för oss dreglande regnrocksäckel utan även som ett element som driver karaktärerna till det ena och det andra. Den ökända lebbscenen mellan Bouchet och Rosalba Neri, som spelar författarens fru, skulle kunna vara klichébilden av cheesig sexscen men den är så vacker i all sin slowmotion (!) att den är ren bildpoesi. Teo Usuellis sköna soundtrack hjälper även till.

Rosalba Neri slänger the female gaze på nåt.

Ja, ni märker att vi som vanligt snöar in på allt annat än själva storyn, som är helt okej och i god italiensk thrillertradition, men ni horder av följare 😐😑😒 vet ju att vi är totala torskar på stämningar och satan vad stämningsfullt det är!

BETYG: 5/7 Vi tänkte först fyra men ovan nämnda stämning och skönhet tippar vågskålen ytterligare ett snäpp.

Amen va hygglo hörredu!

#Metoo?

Nja, det verkar ju flyga (särskilt som det är i ultrarapid!)

Nu äre party!

Näherrö! Inga #metoo-piller kan få oss att missa att det saknas en obligatorisk J&B bland dryckerna.

Aha, festprissarna är cineaster?

Verkar ju bra.

Starkt skådespeleri i alla fall.

"Grandma"?

Rosalba roas.

#Metoo!!!

Då blir Rosalba inspirerad. Barbara som är hög på #metoo-piller kan inte protestera (men vill hon verkligen göra det..?)

Oh no girlfriend! Don't go there...

Vadå?! Bara två tjejer som badar i ett vattenfall...i slowmotion.

Jo Barbara, Dorothea Langes ikoniska porträtt var verkligen en skjuts fram för det dokumentära fotograferandet.

Men titta, där ligger en till och skräpar.

Tur att Barbara har så kort kjol. En längre hade varit i vägen under detta klättrande.

Menar du ålen eller talar du i kod?

Sedan, i god italiensk tradition, följer en onödigt brutal scen där den arma ålen spikas fast och skärs upp - levande.😨😢

Den förståndshandikappade hjälpredan tycks gilla nåt.

Aha! Han är jazzentusiast.

Barbara har applicerat sovsminket.

And can you fucking blame him?

En av redaktionsmedlemmarna får ett anfall av resenostalgi när han ser platsen han strosade omkring på. Vad miffot har glömt är hur enormt irriterande det var att packas som sill på båtarna som utgjorde lokaltrafiken.