What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 6 februari 2020

NOCTURNU (1998) Brasilien, 10 minuter. Regi: Dennison Ramalho.



Fan är lös?

Ett spökskepp.

Ett gäng vampyrjägare bordar ett skepp som endast tycks husera de lemlästade liken av den forna besättningen. Det gäller att hitta de ansvariga vampyrerna i sina kistor och likvidera dem innan de repriserar denna avskyvärda handling.

Ett vampyrjägar-kit.

Vi håller oss kvar* i den mörka brasilianska filmvärlden och kollar in den här kortfilmen som vördnadsfullt lyfter på (höga) hatten åt José Mojica Marins i eftertexterna. Att man dessutom daterar filmen till "Satans år: 1998" skvallrar om en viss förkärlek till Hin Håle. Blir det då en bra film med dessa influenser?

Entusiastiska vampyrjägare.

Den töntiga retoriska frågan drar vi bara till med som en övergång då denna film självklart inte besvarar den. Kortfilmen vinner en del på sin råa, nästan Richard Kern-aktiga, stämning med svartvit 16mm och ett industriambient soundtrack. Vissa klipp accentueras i färg och då inte bara gore-bitarna, för sådant är det gott om under den korta speltiden.

Kille i dåligt skick.

Det blir dock lite "jaha?"-känsla när vi når upplösningen. -SPOILER ALERT- Givetvis finns inte vampyrerna i sina kistor och allt vampyrjägarna hittar är en skräckslagen nunna med ett krucifix. Men när alla distraheras av den hysteriska nunnan slår den tunga vattentäta ståldörren igen bakom dem och nunnan börjar plötsligt skratta ondskefullt och slicka på korset hon vänt uppochned. Psych! Ni är blåsta! Okej, så Fan är lös men var det verkligen allt? Vi känner oss lite smått blåsta av det andefattiga slutet då stämningen lovade så mycket mer.

BETYG: 3(-)/7 Schyst atmosfär men lamt slut irriterar.

Det är endast i färg när vampyrjägarna filmar själva med gammal VHS-kamera (och när nunnor har mens...)**

Lite smått vindögd vampyr. Sött.

Är det Robert Englund som sprinklar vigvatten omkring sig? (Nej, det är det inte.)

Oj! Hård BDSM med happy vampyr-ending?

Vampyrjägarna får smaka på sin egen medicin.

Lågbudgettips: Varför ödsla energi och makeup på en djävul när man kan låna en från Häxan (1922)

Hela våfflan.

*Förra recensionen avhandlade Exorcismo Negro (1974)
**Nej, vi spoilar inte det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar