THE SKIN UNDER THE CLAWS (1975) Italien, 86 minuter. Regi: Alessandro Santini.

Zombiesex är mänsklighetens räddning!

Spökplumpens och Clintans oäkta son smyger omkring på kyrkogården.

Samtidigt som Dr. Gianni Dani (Tino Boriani) fascineras av vad han får lära sig genom sina studier med av professor Helmut (Gordon Mitchell) rörande transplantationer och bevarande av organens livslängd sker en rad makabra mord i Rom. Liken dyker upp med förruttnad mänsklig vävnad under naglarna.

Det blir rätt våldsamt i filmen.

Här har vi en märklig hybridvåffla som låtsas vara en giallo i inledningen då en svartklädd typ med bredbrättad hatt och svart nylonstrumpa på skallen smyger omkring på en kyrkogård. Denna scen glider snabbt in i någon slags Frankenstein-feeling när denne typ plötsligt börjar gräva upp en grav och tassa iväg med ett färskt lik. För att fortsätta på Frankenstein-temat har vi ju ovan nämnda Gordon Mitchell i rollen som den experimenterande professorn. Honom såg vi ju senast i - just det - Frankenstein '80 (1972) här på Udda Film. Det blir något av en kriminalare också med alla polisspekulationer som pågår. I slutet - SPOILER ALERT - degenererar det (i all positiv bemärkelse!) till total sleaze med omotiverade våldtäktsförsök och den försvunne professorns hemliga labb fullt med nakna brudar som det experimenteras på. Självklart flörtas det även lite med nazikopplingar.

Men sen är alla vänner.

Filmen är alltså rätt så upp och ner i underhållningsvärde. De lågbudgetscener när karaktärerna ska försöka driva handlingen framåt är föga intressanta medan mördarens förehavanden är ganska skojiga. Det spårar verkligen ur på sina ställen, vilket alltid är kul. Francesco Santuccis musik är halvcool men även lite småtöntig på ett roligt sätt när han blåser på med lattjo syntljud.

BETYG: 3(+)/7 Sleaze och vetenskapsgalenskaper lyfter verkligen den här obskyra gamla rullen.

Nämen kolla! Det är ju Dr. Frankenstein igen.

Det roliga är inte att det är Världsnaturfondens Orkester som spelar utan att det pålagda musikspåret är en akustiks spansk gitarr med endast keyboards i bakgrunden.

En av filmens höjdpunkter. Tyvärr får den fagra skådisen ingen cred i förtexterna (Det finns inga eftertexter).

Hoppsan! Är det fru Falukorv från "Fäbodjäntan"? 😃

Den tapeten vittnar om att inte allt var ascoolt på 70-talet.

Hiskeliga experiment på nakna kvinnor.

Vuxna kvinnor umgås.

För att föra handlingen framåt zoomar kameran in på detta i denna scen.

Alla vuxna tjejer umgås så här. Efteråt leker de kurragömma. Ja - på riktigt!

Filosoferande.

Kolla in den fjärrkontrollen! Inte illa.

Ta en närmare titt.

Nekrofili ska rädda mänskligheten om atomkriget kommer!

De mest omotiverade scenerna i filmen. Uppskakande fakta: Den unga damen räknar bara till 80 när de leker kurragömma! 😲

Hela våfflan. Och nej, den är inte 2:07:07 lång. Den slutar typ vid 1:16h och börjar sen om mitt i filmen.

UPPDATERING:  Tydligen tvingas man till slut in i det nya Blogger-gränssnittet 24 augusti. Vi har envist valt att köra på det gamla men förstod att det bara skulle vara en tidsfråga innan mongona fimpade en fungerande version till förmån för en nedgradering. Precis så som alla tech-muppar alltid vill ha det! Tror ni de har åtgärdat alla problem som dök upp i nya versionen? Nej, inte vi heller... 😒