THE DEADLIEST PREY (2013) USA, 81 minuter. Regi: David A. Prior.

Danton är tillbaka med gubbvåld!

Vi börjar soft med en ikonisk pose.

25 år har gått sedan Danton (Ted A. Prior) satte stopp för överste Hogans (David Campbell) brutala människojakt. Danton lever ett stilla famljeliv och Hogan har precis avtjänat ett långt fängelsestraff. Historien är dock inte utagerad för den onde översten och han vill nu ha hämnd. Han kidnappar helt sonika Danton igen för en repris, men denna gång med "lyckligt" slut. Vår hjälte har andra tankar...

Danton är numera bokstavligt skogstokig.

Helt otippat dyker det 25 år efter den odödliga klassikern (Deadley Prey (1987)) upp en uppföljare. Nervöst skruvar vi på oss på Udda Film-redaktionen då vi fruktar det värsta: En plågsamt självironisk rulle som ska skoja till det med första filmen. Till vår enorma lättnad upptäcker vi att man behållt den allvarligt spelade tonen från första filmen vilket genast gör allt mycket roligare. Självklart bör man väl ha koll på vilket spektakel man åstadkom med första rullen men det är då smart att hålla sig till blinkningar till denna istället för rena rama "Släng dig i Brunnen"-aktiga referenser.

I en meningslös sidostory introduceras ett gäng geekar.

Skådespeleriet är fortfarande uselt och det säger en hel del när huvudpersonerna framstår som de duktiga i sammanhanget jämfört med resten. Pyrotekniken är även den lika illa som förra gången och trots att filmen är skjuten med Red-kameror har den ett ganska billigt videoutseende. Självfallet är manus och den knapphändiga dialog som finns fortfarande infantil och skrattretande.

Överste Hogan är hjärtligt glad över att se sin gamle ovän.

Det blir inga gapflabb den här gången men Prior-bröderna har ändå lyckats få till en schyst kalkon man kan mysa åt. Det helt värdelösa skådespeleriet och de "tuffa" replikerna är ju guld bara de. Dessutom är det ett totalt 80-tals-soundtrack, komplett med synthtrummor och rockmangitarrer. Kanske har man lånat från första filmen? Vi minns tyvärr ej. Synd att vi inte bjöds på mer kalkon-gore och filmen hade mått gott av lite sex också. Cat Tomeny som spelar Dantons fru har ju sköna MILF-egenskaper. Inte ens Tara Kleinpeter som både ser ut som och agerar lika duktigt som en porraktris lättar på paltorna. Men värst kanske är att Ted A. Prior inte tar på sig hotpantsen igen. Det hade varit något med lite oldtimer-homoerotik!

BETYG: 4/7 En stark fyra på denna men den lever definitivt inte upp till föregångaren

Är det..? Näe va..?

Dags för lite off screen-samlag. Hogan tar kärleksgrepp.

Polisongkille upptäcker att döden ingår i arbetsuppgifterna.

Det närmaste homoerotik vi kommer i denna film är dessa uselt agerande sötnosar.

Kvällsmaten räddad.

Vänta nu...Blev inte polisongkillen dödad för en stund sen?

"Stop! In the name of love." Välbekant fejs där bakom Hogan.

Hogan bryter fjärde väggen, typ.

Lite cartoon nästan, med adderad bacon.

Oj! Helikoptrar igen.

Kan behövas mot Danton.

Fast han förvandlar dem ju ändå till sprängda modeller.

Splat! Klassisk blodstänk-på-lins-CGI. Kunde blivit grindhousigt omslag.

Geekarna tycker det är smart att fösa in Dantons lille son i köket där vår hjälte just skjutit skallen av en person.

Hotpantsen! Tyvärr folks, de åker inte på.

Innan batalj finns alltid tid för en pose.

Favorit i repris.

Gubb-gore.

Internettittarna jublar.

Verkar som om synen av hjärnsubstans härdade gossen och han nu är redo att ta över pappas firma.

Skön trailer.

Vi vill också slå ett slag för filmens hemsida som ni hittar här: Deadliestprey.com. Komplett med pajiga länkar och lökig cover-version av AC/DC:s "Back In Black"!