What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 29 november 2014

COME UNA CRISALIDE (2010) Italien, 78 minuter. Regi: Luigi Pastore.



Amatörisk våldsfilmspoesi

Varsågoda alla akvarieentusiaster.

När vår protagonist (Antonio Tentori) både blir lämnad av sin flickvän och dessutom övergiven av sin terapeut brister det för honom. Han själv tycker dock att han genomgår en metamorfos då han sätter igång och mördar folk på de mest brutala vis.

Lite "Nightmare in a Damaged Brain" över denna bild.

Regissören Pastore är en stor fan av Argento och gamla giallos och han har här försökt återskapa känslan från dessa gamla rökare. Han inleder t o m med ett citat från Argentos "Tenebrae". Han blåser på ordentligt med experimentella grepp som t ex ett par kasperdockor som fungerar som en grekisk kör, närbilder på ett öga och flummiga drömsekvenser på kvinnor i protagonistens liv. Tyvärr adderar inte detta någon större seriositet till filmen då den ser allmänt videobillig ut och har en supertunn story.

Det eviga ögat.

Regissören har sett till att omge sig med namnkunnig personal men välkände gore-make up-artisten Sergio Stivaletti bidrar inte med något spektakulärt och Claudio Simonetti (känd från Goblin) borde ha stannat bakom kameran istället för att "briljera" med sitt lökiga neoklassiska metalband. Vi stod ut med detta när hans orkester fanns med bland extramaterialen på "Dracula 3D"-DVD:n men att ha med töntarna i själva filmen känns ju bara fanboy-aktigt. Det kanske märks att vi på Udda Film stör oss lite extra på geeksen Simonetti har i sitt band? Så här är det: Hårdrock bör utföras av rockstjärnor inte töntar med rakade skallar, designtishor, ullaredläderbyxor och moppesolglasögon som spelar sina instrument med dataprecision. Brrr...

"Det verkar svettigt i köket. Behöver du hjälp?"

Åter till själva filmen. Filmen blir alltså ganska slätstruken när den ser så billig ut och inte har förmåga att engagera tittaren. Man bryr sig liksom inte om en enda människa i filmen och avslutningen känns som ett stort "jaha".

BETYG: 3/7 Här bestämde vi oss för att vara generösa då betyget balanserade till en tvåa. Kanske var det protagonistens lilla dans under "Tarantella" som tippade betyget i positivare riktning?

Vår anonyme protagonist väcker ingen uppmärksamhet alls när han hela tiden går omkring i sina plasthandskar.

Kan HERREN hjälpa?

En vänligt leende påve hänger på väggen, bredvid något slags abstrakt Pollock-liknande verk.

Och så lite puppet show.

Samlagsfejset ni alltid drömt om att få skåda.

Stivaletti "briljerar".

Den glada nallen verkade i alla fall uppskatta showen.

Stivaletti har vaknat lite ur slummern med denna installation.

Det hettar till på gayklubben som Dexter inrett.

Nix. Hur ocoolt som helst, trots dina Ace of Base-miner Claudio.

Bilder från mördarens privata camcorder.

Vi tar en till, hur läskiga de än må vara.

Trailer med Simonettis Bach-metal och sjungande björn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar