What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 4 januari 2015

MILANO TREMA: LA POLIZIA VUOLE GIUSTIZIA (1973) Italien, 98 minuter. Regi: Sergio Martino.



Här vänds inga andra kinder till

Som tuff snut måste man givetvis röka.

Kommissarie Caneparo (Luc Merenda) blir avstängd när han kallblodigt skjuter ihjäl ett par
desperados som bland annat har polismord på sin resumé. När hans godhjärtade chef blir
mördad bestämmer hans sig för att hämnas till varje pris och börjar på eget bevåg
infiltrera den undre världen i hopp om att finna en väg in i de ansvarigas organisation.
Det är dock inga vanliga kriminella han kommer att ha och göra med.

Det är svettigt i fångtransporten.

Vi förflyttar oss från Venedig (Damned in Venice (1978) och Giallo a Venezia (1979)) och drar västerut till Milano där denna ganska hårdkokta rulle utspelar sig. Vi lämnar därmed skräck och sleaze bakom oss och hamnar i en klassisk poliziotteschi istället.

Inte fan får man pissa ifred heller.

Filmen öppnar lysande med en presentation av huvudkaraktären och en svettig rymning från
ett fångtransporttåg, allt till tonerna av bröderna De Angelis helschysta musik. Därefter
tappar den tyvärr lite fart då vi leds in i själva poängen med handlingen. Det är nästan
lite tramsigt när kommissarien gör sitt bästa för att infiltrera den undre världen och hur
han med lätthet bokstavligen kan slå sig in i de rätta kretsarna.Vi bjuds i alla fall på
fantastiska biljakter och lite våld. Intressant blir det dock med det politiska och
moraliska tema som smyger sig in i filmen och därmed lyfter den från att bara vara en
simpel "Dirty Harry"-kopia.

Gråt inte lilla vän. Det är bara pipan på en k-pist som pekar på dig.

Giancarlo Ferrandos foto är klassiskt italienskt med närbilder på svettiga typer och man
har förstås speedat upp biljaktscenerna för ytterligare nerv. Ibland har dock Ferrando lite
svårt att hitta skärpan, men det hör ju inte till ovanligheterna i sådana här filmer. Det
är dock vanligare i sleazigare och billigare filmer än denna.

BETYG: 4/7 Rätt så cool och med skönt soundtrack men inte riktigt helgjuten

Kommissarien på dejt i en schyst kvart.

Ett stycke ex-renault.

Kommissarien började sin infiltrationsbana som pimp. Prövar han här andra sidan av 
staketet?

Snygga bilder av Ferrando. Här dessutom i skärpa.

För att liva upp biljakten bör man leta upp lämplig hög med brinnade lådor att köra 
genom.

Han dog av förvåning.

Richard Conte med snygg hårfärgning. Lite öststatstant över den.

Skepparkrans är ju en klädsam form av skägg... Särskilt med det hårfästet!

Trailer

Lite mysigt soundtrack-exempel

Asccoolt soundtrack-exempel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar