What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 16 januari 2019

THE LOST SKELETON RETURNS AGAIN (2009) USA, 92 minuter. Regi: Larry Blamire.



Eller del av det i alla fall...

Det måhända vara en mångdubbelt högre budget men ett dyrt vidvinkelobjektiv ville man inte spendera deg på. Fast vem fan bryr sig om fisheye-böjda garderober?

Jerranium 90 är ett kraftfullt ämne alla vill åt och Dr. Armstrong (Larry Blamire) har tillbringat ett par år i Amazonas djungler för att hitta det men allt han har funnit är bitterhet. Nya rön gör dock gällande att ämnet ska vara inom räckhåll så alla möjliga typer med mer eller mindre rent mjöl i påsen beger sig ner till urskogen. Bland dem finns Peter Fleming (Brian Howe), tvillingbror till den ondskefulle Roger Fleming som ville ta över världen. Även om Peter är sin brors motsats tas hans sinne över av ett visst kranium som tvingar honom att göra resan.

Skelettet är numera ett kranium.

Det var lika bra att direkt kasta sig över uppföljaren till The Lost Skeleton of Cadavra (2001) då vi var nyfikna på benranglets vidare öden. Det visade sig snabbt att budgeten mer än tiodubblats och att stora avancemang gjorts gällande kamera och ljussättning. Stora delar av storyn var nu plötsligt ett djungeläventyr. Alla huvudkaraktärer var tillbaka med reservation för att vissa av dem var tvillingbröder till tidigare karaktärer som nämnda Fleming och Jungle Brad (Dan Conroy) som ersatte Ranger Brad.

Söt animation.

Till vår besvikelse hade skelettet här reducerats till ett kranium och dessutom ett mindre charmigt sådant jämfört med första rullen. Han bjöd dock på vissa sköna repliker. Monstren hade dock uppgraderats en smula och vi gillade främst första monstret som utstötte härliga ljud som lät som: "Orrrrup, orrrrup - Whoop whoop."

Lite noir-ljus på Larry.

Tyvärr tippade humorn i den här uppföljaren över en smula på den irriterande sidan och vändningen när de äntrar The Valley of the Monsters är till den sämre. Det var också ett överflöd av karaktärer som inte tillförde mycket. Nej, vi hade hellre sett att man gått bananas med monstren och framför allt gjort något alldeles extra med skelettet istället för att tvärtom reducera det. Synd.

BETYG: 3(-)/7 Med så mycket högre budget kunde man ha fått till en bra mycket tokigare avslutning på denna duologi.

LOL. Vi älskar dessa perspektiveffekter.

Kraniet ute på flygtur.

Zoofili.

Välplacerade arkivbilder.

Hoppsan!

För jämlikhetens skull är det nu en kvinna som inte kan slita blicken från Animalas kattröv.

"Orrrup, orrrup!"

Animala hypnosdansar igen.

Ve o fasa - en babybajskorvscyklop!!!

Till skillnad från förra filmens trailer är den här helt kass.

Teaser

Teaser med filmens odödligaste replik.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar