What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 6 januari 2019

THE STRANGERS: PREY AT NIGHT (2018) Storbritannien/USA, 86 minuter. Regi: Johannes Roberts.



Är de fortfarande Främlingar nu när vi återser dem?

Doggie som ligger på sängen är världens sämsta vakthund. Hen reagerar inte när en bil med Kim Wilde på bilstereon stannar utanför. Inte heller rör hen en fena när det bankar kraftigt på dörren.

En familj ska åka iväg och hälsa på sina gamla släktingar som förestår ett trailer-motell mitt ute i ingenstans. När de anländer framåt kvällen är stället helt övergivet sånär som på en lapp som talar om att de kan installera sig och att släktingarna dyker upp morgonen därpå. När de installerat sig i en trailer ger sig familjens två tonåringar ut och utforskar den tomma trailer-parken. En trailer har märkligt nog ytterdörren helt vidöppen och när ungdomarna undersöker den gör de en fruktansvärd upptäckt som skvallrar om att de inte är så ensamma som de tror.

När en maskerad främling stryker med handen över hen gnyr den lilla schäfern bara.

Trots en smärre besvikelse med första filmen The Strangers (2008) gav vi oss genast över uppföljaren som det tog tio år att mångla ut. Det kanske var lika bra det då det verkar som om filmen fått mogna som ett "fint" vin. Nåja, nu kanske vi inte ska ta i så vi skiter på oss då detta inte är annat än en klyschig slasher men faktum är att den sällar sig till den ganska lilla skaran uppföljare som faktiskt är bättre än sin föregångare.

Nu blir det ligga av!

Nu har vi ju släppt det där med den påstådda verklighetsförankringen och ler bara lite när den lilla "Based on true events"-skylten dyker upp. Grejen här är att man nu inte gör någon stor grej av det och därmed får så mycket friare händer. Vi vet ju dessutom från första filmen var verklighetsribban ligger. Paradoxalt nog beter sig Främlingarna inte heller fullt så övernaturligt förutseende som i första filmen, även om de är hyfsat duktiga på det fortfarande.

Du har all anledning att vara orolig stumpan. Du har inte en chans mot en kvinna i sina bästa år.

Filmen ser bra ut och har en skön gulbrun färgpalett som murrar till stämningen. Vi försätts dessutom direkt ett nöjt tillstånd då våfflan rullar igång till tonerna av Kim Wildes "Kids in America". Det blir mer Kim Wilde senare och det visar sig att Främlingarna är suckers för gamla 80-talsdängor vilket i sin tur ger ytterligare en skön dimension till stämningen. Även om vi inte är superfans av Bonnie Tyler eller Air Supply fungerar deras gamla balladhits alldeles utmärkt som kontrast till våldet vi får ta del av. Snyggt jobbat där!

Pappa verkar vara snudd på Griswold-äppelkäck då han inte har en susning om vad "queef" betyder.

Ja, det här är en skön rulle för nostalgiker då den är full av passningar till fornstora dagar. Adrian Johnstons originalmusik är tydligt inspirerad av, ja snudd på muzak-snodd, John Carpenters klassiska elektroniska soundtrack. Inte nog med det. Blinkningarna inkluderar även detaljer som påminner oss om hans filmer och då främst "Halloween". -SMÄRRE SPOILER ALERT- I slutet får vi även en hyllning till "Motorsågsmassakern".

Vad är det för uslingar som klottrat "ollon" över hela fönstret!?!😱 Nahe...vi såg visst fel...😑

De klyschiga karaktärerna är välspelade och babe-faktorn ökar drastiskt när Liv Tyler byts mot Christina Hendricks. Jaha, vi är ytliga flåsare? Ursäkta om vi trivs med att titta på vackra kvinnor då! Synd för oss att vi då spenderar mest tid med kidsen och unga fröken Bailee Madison är lite för jailbait för oss.

BETYG: 4(+)/7 En klar förbättring när man tar steget ut och erkänner sig vara en slasher.

Dessa jävla hemförsäljare och deras satans demonstrationer.

Är de verkligen främlingar om de bor här?

Dags att gå till käftis!

Främlingarna gillar verkligen att bara hänga.

Och så heminredning också förstås!

Hon ser så förstående ut.

Han ser dock ut att inte riktigt haja läget.

80-talskänslan förstärks av denna fina neonexteriör.

Man får t o m giallo-belysning på köpet.

Trailer

BONUS: Christina Hendricks med vår favoritmupp.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar