Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En ras av utomjordiska pannor invaderar ett sömnigt litet samhälle och förvandlar människorna de parasiterar på till viljelösa verktyg. Samtidigt vill doktor Bexter (Fay Masterson) utforska den mänskliga pannans oändliga potential. Till sin hjälp får hon använda dr Latham (Andrew Parks) som försökskanin. Hans växande panna ska dock, tvärtemot människorna som drabbats av parasiterna, göra honom supersmart. Nick Vassidine (Larry Blamire) ser till att tjäna en slant på dr Bexters experiment genom att sälja mänskliga pannor till henne som han stjäl från ett nyanlänt skepp med frusna lik i lasten. Två matroser kliver iland från skeppet och tillsammans med den lokala bibliotekarien (Alison Martin) börjar de luska ut vad som egentligen pågår i den lilla staden.
Jimmie Åkessons framtidsvision. På med förklädet igen, kärring!
Vi gör ett återbesök i Larry Blamires retroparodiska värld och gee-whiz-igenkänningsfaktorn är hög. Återigen landar vi i lökiga äppelkäcka odefinierade tider men till skillnad från skeletteposen* är denna i gräll färg. Större delen av ensemblen är densamma som i de andra filmerna och ja - Jennifer Blaire är het även utan kattdräkt. Några andra halvkända ansikten dyker även upp i mindre roller som t ex James Karen som de flesta säkert minns som hysterisk i "Return of the Living Dead" och Dick Miller som är ett sådant där nylle man känner igen men aldrig kan placera. Vi såg honom senast som sur städare i Chopping Mall (1986).
Panna, tunga eller lövbit?
Filmen är rätt småmysig då Blamire och skådisarna har bra koll på alla manér man hade för sig på den gamla goda tiden och man kryddar detta på sedvanligt vis med knasiga replikskiften. Inte askul men rätt charmigt. Tyvärr saknar denna film en superattraktion som ett ondskefullt skelett eller ett gummimonster som säger "Orrrup" men de utomjordiska pannorna är rätt gulliga och är helt klart inspirerade av Ray Harryhausen som lånat ut sig själv som presentatör av rullen. Blamire har även engagerat Manhattan Transfer, av alla musikgrupper, att sjunga ledmotivet.
BETYG: 3(+)/7 Ingen asgarvskomedi men en charmig och kärleksfull parodi på gamla sci-fi-våfflor.
The Lost Skeleton gör visst en cameo.
Dick Miller, alltid lika tjurskallig.
Pannorna i djupa veck.
Även utan kissemisskostym förhäxar Jennifer män.
En talande vagina.
Robocop glömde exoskalet hemma.
James Karen vill tydligen erövra Grönland.
Lite som när man har en varböld på näsan när man ska ta körkortsfoto.
Larry Blamire kommunicerar sin vision på ett o-ortodoxt sätt.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar