LA VENGANZA DE LAS MUJERES VAMPIRO (1970) Mexiko, 88 minuter. Regi: Federico Curiel.

Santo vs. lama vampyrer

Fräsigt sigill har hon i alla fall, grevinnan.

En galen vetenskapsman återupplivar grevinnan Mayra (Gina Romand), för hennes vampyrblod är allt han behöver för att göra sin monstruösa skapelse Razos odödlig. Mayra har dock egna planer. Hon vill främst göra upp med Santo (Densamme) vars släkt bekämpat hennes genom århundraden.

Den odöda smärtan!

Vi återupptar bekantskapen med Santo som vi tidigare sett i Santo y Blue Demon Contra (1970)Los Monstruos och Santo vs. the Daughter of Frankenstein (1972). Det kändes som om det skulle bli svårt att toppa den förstnämnda filmen men förhoppningsvis kunde denna åtminstone kanske vara i paritet med den andra.

Den där filuren känner vi igen.

Facit: Eh...nej! Redan inledningen vittnar om en inte alltför exalterande historia då i princip inget vettigt händer på nästan tio minuter. Ja okej, en grav grävs upp och så men vilka gör det och varför? Dessutom är det så satans mörkt att tankarna genast börjar vandra och man fundera på vad man ska laga till middag. Det visar sig senare att detta mörker ska ta väldigt mycket plats i filmen, i sällskap med taskig diskant på ljudspåret.

Doktorns (mörka) labb håller ingen vidare galen-vetenskapsmanslabb-standard.

Vi får till slut reda på att det är den galne vetenskapsmannen med sina hejdukar som varit i farten och han förklarar på megalomaniskt och pedagogiskt vis varför. Mayra som återupplivas ser snabbt till att producera fram ett gäng vampyrer så hon i egenskap av översteprästinna i sin egen satanskult ska ha en församling att predika för. Mayra och hennes anhang måste vara de absolut lamaste vampyrer vi någonsin skådat (Nej, vi har inte nedlåtit oss till att titta på fjolliga tonårsvampyrer med känslor så dessa räknas inte ens). Till att börja med försöker Mayra avliva Santo genom att smyga in i hans sovrum och -SPOILER ALERT- knivhugga honom! For fuck's sake... Slutstriden drar en skammens slöja över hela vampyrsläktet då Santo och ett par snutar rusar in i deras grotta och börjar slåss. D v s det är bara vampyrsnubbarna som får slåss medan ca åtta stycken vampyrbrudar bara står och flaxar med sina genomskinliga nattlinnen (OBS! Ingen nakenhet under dessa.). Vad som är än mer obegripligt är hur plötsligt alla vampyrer kastar sig in i sina kistor (Solen har inte gått upp än...) så att Santos anhang lätt kan sätta eld på alla kistor. De kanske inte hade en satanssekt utan en slags Jim Jones-självmordskult?

Mumie som troligen dog under autoerotisk övning då trädildon hamnade fel.

Lama vampyrer, långa tråkiga wrestling-sekvenser, tjatigt dansande på en (mörk) gogo-klubb och en galen vetenskapsman som varken kunde leverera coolt monster eller elak dominans. Ett lågvattenmärke i Santo-serien.

BETYG: 2/7 Klar besvikelse. Bokstavligt mörk och tråkig film som inte levererade mycket matinéskoj.

Samtidigt på gogo-baren.

Lite #metoo - och han är polis.

Uppskattades visst inte 1970 heller.

Här bevisar doktorn att han är en elaking genom att dölja gogo-flickans behag för oss.

Santo störtdyker in i motståndarens skrev.

Publiken - i alla åldrar - jublar!

Vampyr med kniv? C'mon...

Så ska det låta.

Samtidigt på bårhuset...eller är det i Buttericks källare månne?

Satan gråter när han ser detta ultralama vampyrsällskap.

Paty (Norma Lazareno) har förklätt sig med peruk och buttericksglajjor.

Razos är inte mycket till monster men han har åtminstone frankensteindojjor på sig.

Inte nog med att vampyrerna är patetiska, de är även kränkta.

Kalabalik i vampyrgrottan och allt de odöda töserna kan komma på att göra är att flaxa i sina nattlinnen.

Ja, det är verkligen skamligt uselt detta.

Här har ni vad ni längtat efter: Hela filmen - otextad!