THE TIME GUARDIAN (1987) Australien, 86 minuter. Regi: Brian Hannant.

Tid du aldrig får tillbaka

Rohhh-bot från framtiden.

I en dyster framtid på 4000-talet har jorden förstörts och det som är kvar av mänskligheten jagas av deras egen skapelse - robotar. En stad har dock utvecklat en förmåga att göra tidsresor så hela staden fungerar som ett rymdskepp som kan färdas genom tid och rum. Mördarrobotarna kan dock genom avancerad teknologi spåra staden så sista hoppet är att resa tillbaka i tiden och ändra på historien.

Laser-bazooka med kraftigt bakåtblås.

Vi har fått något så ovanligt som en efterfrågan att recensera en film och då till minnet av Carrie Fishers dödsdag som är idag. Vi var väl inte supersugna på en tveksam sci-fi-historia efter att ha sett Space Mutiny (1988) men eftersom vi har filmen, om än djupt begraven i vårt valv, och lockades lite av att se mördarrobotar i aktion så varför inte?

Framtidens funktionella mördarrobotar har horn.

Denna billiga ozploitation-rulle börjar lovande med klassisk rullande text som läses av narrator. Detta brott mot "show don't tell"-regeln får alltid passera fritt när det gäller sci-fi- och barbarfilmer! Det bjussas sedan på en del billiga dekorer och slutligen dyker även mördarrobotarna upp. Rätt sköna typer med fåniga horn på huvudet. Så långt är allt helt okej men det dröjer inte länge innan saker börjar kännas röriga. Snart drar även parallellhandlingen i den australiensiska outbacken igång då detta ska bli skådeplatsen för framtidens öde. När hela handlingen flyttas hit inser man snabbt att Carrie Fisher och Dean Stockwell bara anlitades för att pryda affischen med någorlunda igenkännbara namn. Stockwell spelar stadsskeppets ledare och poppar upp några sekunder här och där. Fishers karaktär följer med huvudkaraktären Ballard (Tom Burlinson) till "nutidens" Australien men lämnas snabbt i periferin till förmån för Ballards egentliga partner Annie (Nikki Coghill). Fisher kanske är med 5-10 minuter i filmen?

Outback-bylingen bir lite väl till sig i byxan när utomjordiska fenomen börjar hända.

Det händer en del saker men aldrig något som är speciellt intressant eller kul. Mördarrobotarna, som visar sig vara cyborgar (förstås!), ser vi inte jättemycket av heller förrän det vankas upplösning. Och denna upplösning är givetvis ett gigantiskt antiklimax och särskilt -SPOILER ALERT- WTF-ögonblicket efter att Ballard dödat ledarcyborgen i en lam fajt då han med bombastisk stämma beordrar laserkriget utanför skeppet att upphöra, varpå alla slutar skjuta på varandra och robotarna låter sig dödas av någon slags megalasergevär Ballard plockat upp. Jaha..? Okej då. MEN - när vi ändå är inne på WTF-ögonblick - efter eftertexterna kommer filmens enda gapflabb då plötsligt dramatisk och olycksbådande musik drar igång under en svartruta...som aldrig tar slut. Just det, absolut INGET händer! Nästan tre minuter svartruta, som dessutom skiftar lite till en något ljusare variant, så man ska tro att något faktiskt är på gång att hända efter en knapp minut, men icke då. LOL.

BETYG: 2(-)/7 Tråkig och rörig rulle som mer är en hån mot Carrie Fishers minne.

Det finns gott om fina locations i Australien.

Apropå funktionell. Framtidens space-harnesk har bröstvårtor.

Jodå, även männens!

"Du, har du någonsin sett Prinsessan Leia med silvriga bröstvårtor?"

Mördarrobotarna är i själva verket cyborgar med förvuxna maggots i näsan.

Konstapel Pissypants taggar ner med senaste numret av Dragos.

Tänk att även i Outbacken finns det rednecks. Det som påminner om en termos framför Annie är i själva verket en smakfull jättemodell av en patron.

Ballard anpassar sig snabbt till 80-talsmodet med ett fräsigt nitbälte.

Ballards vise japanske far (???) samtalar med Dean Stockwell. Men varför är han utklädd till gås?

Penisförlängarlaser!!!

En trailer som t o m är sämre än filmen. Verkligen catchy att ha en bolagslogga i dryga 20 sekunder som inledning...och var fan är Carrie Fisher som man förmodligen betalat dyrt för att sälja filmen med? Epic fail!