What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 17 december 2020

THE ISLAND OF LUCIFER (2012) Danmark, 58 minuter. Regi: Kristian Ussing Andersen & Jonas Bech.



Slå mynt av Satan

Allt började med dessa mystiska mynt.

Filmskaparen Jonas Bech är besatt av att ta reda på om det finns eller har funnits en djävulsdyrkarsekt på den avlägsna ön Anholt. Någon eller några har i åratal spridit mynt präglade med avbildningar av Satan samt skickat mystiska inbjudningar till makabra ritualer på ön. Är det hela ett skämt eller är satanskulten ett faktum? Jonas och ett litet film-team reser genom Danmark och slutligen till Anholt för att gå till botten med mysteriet.

LOL. Det är tydligen inte bara på Madagaskar man ägnar sig åt likvändning.

Det var länge sedan vi kollade på en dokumentär här på Udda Film så dansk lättsam sådan fick det bli. Det är ett rätt charmigt gäng vi hakar på och man blir snabbt hooked i den klassiska dramaturgin. Hur ska det gå? Vad ska de finna? Det är lite som en dålig skräckfilm med ett gäng korkade filmare som potentiellt placerar sig i en situation de aldrig tar sig ur. Gänget skrattar nervöst åt detta faktum och refererar till "The Blair Witch Project" som denna film vartefter får vissa likheter med.

Aha! Det är DÄRFÖR man vänder på liken...

Tyvärr är slutet något antiklimaktiskt och vi distraheras dessutom rejält av ett pianostycke av Kevin McLeod vi känner igen mycket väl. McLeod är internets främsta källa till gratismusik för lågbudgetfilmare och just detta stycke är bekant med dåliga konnotationer. Efter ett tag ramlar polletten ner. En av redaktionsmedlemmarna har själv använt stycket i en film som aldrig blev riktigt färdig och han var dessutom väldigt missnöjd med musikvalet i filmen. Tanken var att allt skulle bytas ut. Det ska väl sägas att stycket passar bättre i den här dokumentären, den korta glimt det används.

BETYG: 4/7 Charmigt, fascinerande och spännande. Det är dock resan och inte målet som är behållningen.

Filmmakarna låter det vattnas i munnen.

Farbror förbereder ockulta riter vid en gammal ek.

Djävulsdyrkarna var långt före HBTQ-rörelsen.

Filmskapare älskar att flasha sin porriga utrustning.

En stunds eftertanke innan man tar klivet in i det okända.

De hittar en dude som hakar på.

Ett litet museum på Anholt har samlat på sig en del av de rituella artefakterna.

 Bl a Satans autograf!!! 👿

Teamet går totalt "Blair Witch Project".

Ja verkligen, särskilt när man zoomar ut och märker att det är rättvänt.

Nån med anknytning till sekten mönstrade på en båt där studentikosa blackface-ritualer hölls.

Trailer med adderad pestdoktor för syns skull. 😊

Hela våfflan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar