REPLICA (2005) USA, 66 minuter. Regi: James Nguyen

Kärlek i en greenscreen-värld

Är det ett stamcellslabb eller Kraftwerks nya scenbygge?

Försäljaren Joe (John David Braddock) har just genomgått en livräddande transplantation där dr Evelyn Tyler (Lana Dykstra) opererat honom och gett honom en ny stamcellsframtagen njure. Joe förälskar sig i Evelyn och inleder en romans med henne. En tragisk olycka ska dock ställa allt på ända och då kanske inte på ett sätt man kan tro.

Hoppsan! Har du verkligen rättigheterna till detta James?

Äntligen! Ja, äntligen kan vi fortsätta vår resa i James Nguyens underbara värld av audio-dropouts och för långa meningslösa shots. Vi går i antikronologisk ordning bakåt från de två "mästerverken"* vi redan avhandlat. Fördelen med detta är ju att vi slipper risken för den smygande självmedvetenheten som visade sig i "Birdemic 2: The Resurrection". Dags för Nguyen-festival!

En stackars fågel i en bur. Otroligt viktig för handlingen...(Eller inte, men den överröstar dialogen vid lämpligt tillfälle.)

I den här rullen cementeras verkligen faktumet att Nguyen är "the king of romatic thrillers" och med "romantic" menas förstås Nguyens tafatta och verklighetsfrämmande snubbe-stalkar-brud-som-faller-för-creepet-koncept. Men vi kan ju alla se att kärleken är äkta då paret skuttar omkring på en strand och åker karusell med en massa småbarn.

Har vi inte sett det där köket förut? 😁

Som sig bör är filmen ett tekniskt haveri och det som ser "proffsigast" ut är titelsekvensen med inköpta screensaver-aktiga animerade DNA-spiraler. Sedan kastas vi direkt in det "högteknologiska" labbet som är en skrattretande usel bakgrundsbild som skådisarna sedan greenscreenats in över. Lyckligtvis blir det mycket av denna vara i filmen - även när det är helt onödigt! 😃 Man skulle kunna tro att Nguyen är listig som vill kunna kontrollera omgivningen i sina shots men eftersom han bara gör saker ännu värre och dessutom inte applicerar detta modus operandi på ljudet så faller ju den teorin som ett nerfiset korthus. Just ljudet är minst sagt lika uselt som i "Birdemic" med dropouts som ibland varar i flera sekunder och rena rama nödlösningar med pålagt ljud där bakgrundstrafik överröstat skådespelarna.

Han går supernaturligt till sitt greenscreen-jobb...

Som vi har vant oss vid i Nguyens filmer är också klippningen och blockingen** helt utan känsla och vi riktigt myser när någon i filmen ska ta sig från en plats till en annan då vi redan vet att detta kommer visas på ett alldeles för långt och rytmbefriat vis. Vi blir nästan lite besvikna när en bilfärd inte varar i flera minuter utan att något händer. Som kompensation får vi några härliga shots där skådisarna klipps in precis innan de fått instruktion att börja gå. 😅

...och sätter sig i sin greenscreen-kontorskub.

Ja det är verkligen ett smörgåsbord av inkompetens vi bjuds på då vi här i recensionen bara skrapat på ytan. Vi lämnar denna kalkonbuffé mätta och belåtna!

BETYG: 5/7 Nguyen gör ingen besviken. Även om vi inte har exploderande Windows95-örnar finns det inkompetens så det räcker för en mysig filmupplevelse.

En cameo framför greenscreenen: Nguyen i egen hög (no pun intended) person

Joe stalkar subtilt sin blivande donna.

Detta efter att de precis sagt adjö men som ni ser charmas bara Evelyn av det.

En dejt på ett utefik...

...som snabbt ersätts av greenscreen!

Romantik på hög nivå!

Kärlek är att jaga varandra på stranden i illa sittande kläder.

Är man i ett asiatiskt lusthus är det bäst att man har en asiatisk klänning på sig.

Coit Tower får symbolisera sexet vi aldrig får se.

Evelyn kör bikini istället för underkläder. Alltid redo!

Oj vad meta att ha med sin egen film på TV! På detta vis kunde den listige James även klämma in Tippie Hedren i rollistan igen.

"I like to be on top." säger hon och att döma av klädseln har det inget med sex att göra.

Joe är verkligen en poster boy för sju svåra år här. 😆

Vad är då bättre än att sätta igång och stalka nån?

Efter att ha stoppat henne för ett litet snack och sen tagit adjö fortsätter han stalkingen. 😀

Det går hem! Ja, faktum är att Claudia känner sig så pass bekväm med Joe att hon kan ge honom en avslappnad vänsterhandshälsning... (?????)

På dr G:s greenscreen-kontor.

"Åh! Vad romatiskt att du tar med mig till 'The Room'-inspelningsplatser."

Ett romantiskt besök på vaxmuséet.

Där greenscreen:en äter upp kanten på Joes ansikte.

Nej, tyvärr fick inte Larry King vara med i rollistan.

Vilken jackpot att hitta ytterligare en brud som gillar att torrjucka.

En gång mor alltid mor - i alla filmer!

Den inte alltför välpålagda radiorösten proklamerar att gärningsmannen som körde ihjäl hans älskade är anhållen och Joe ba': "Yeah!". 😆

Polisens nya förhörsmetod: greenscreen.

Här blir det..."intense".

Doc G har ett "It's alive!!!"-ögonblick. Fast han vibrerar betydligt mer än vad dr Frankenstein gjorde.

Sluta darra med händerna i brösthöjd doktorn! (#metoo)

Doktorn gapar om "master race" men den där armen vill inte riktigt veckla ut sig.

Dat sum gangsta shit yo!

En av världens bästa dödsscener?

Jättelång trailer för att ni ska få njuta av det smaklösa soundtracket.

Dr G får ett parkinsons-anfall av glädje.

*Birdemic: Shock and Terror (2010) & Birdemic 2: Resurrection (2013)

**Skådisarnas placering i förhållande till kamerans.