Udda film: THE LIVING SKELETON (1968) Japan, 80 minuter. Regi: Hiroki Matsuno.

fredag 18 juni 2021

THE LIVING SKELETON (1968) Japan, 80 minuter. Regi: Hiroki Matsuno.

Där tar ni allt fel!

Pirat som varit ute i solen för länge.

Ett skepp kapas av samvetslösa pirater som förutom att plocka åt sig guldlasten även passar på att massakrera passagerarna. Tre år senare stiftar vi bekantskap med ett av offrens tvillingsyster, Saeko (Kikko Matsuoka), som är inneboende och jobbar hos en präst (Masumi Okada) i en liten kustby. Plötsligt kallar en mistlur Saeko till havet och det sjunkna skeppet uppenbarar sig i dimman...

Din vädjan kanske går hem?

Eftersom vi är suckers för skelett och dessutom skulle bjudas på levande sådana bänkade vi oss hastigt för att ta del av denna förmodade lökfest. Promobilden med en förskräckt kvinna som har ett superostigt skelett i hasorna lovade gott och detta kunde kanske bli någon charmig japansk variant på Ray Harryhausen-action? Icke sa Niclas! Vi föll för det äldsta tricket i boken. Fullkomligt falsk marknadsföring och tillika vilseledande titel.

Nix. Där rök en farbror till.

Istället fick vi ta del av en väldigt stilistisk film med fantastiskt foto och ovanlig (för att vara japansk) morriconesque musik. Anslaget är som en positiv råsopa i magen med den sadistiska massakern ackompanjerade av det coola fotot. Matsuoka som spelar båda tvillingarna är dessutom väldigt vacker, som en japansk Soledad Miranda, och hon älskas verkligen av Masayuki Katôs kamera.

LOL. Skönt att hon klargör detta.

Vartefter dyker även våra älskade skelett upp och de är verkligen bedårande - men inte speciellt levande. Nej, istället tycks vi ha med vålnader från det förflutna att göra. Vålnader som vill ha hämnd. Som tur är hade inte den otroligt tröttsamma konventionen med japansk spökbrud vars nylle är dolt av svart långt hår slagit igenom än i denna film, så även om tendenserna finns där får vi ändå se det vackra spöknyllet. Det är fan så mycket bättre i den dystra stämning man bygger upp här än om man hade gett sig på mer skräckfylld atmosfär, för det finns inte alls.

Avdelning ascoola shots.

Det märkliga är dock att det tar en ganska lökig vändning i slutet och de sadistiska mördarna tappar väldigt mycket i pondus. -SPOILER ALERT- Innan detta visar sig dock prästen Sakeo bor hos vara piraternas boss och därmed får vi en udda twist med mord och försök till nekrofili. LOL, den såg man inte komma. Som om inte bossen vore ondskefull nog passar han även på att slå ihjäl husets collie Johnny med en kandelaber. Hoppas den ljusstake man ser slängas på vovven var av gummi...

BETYG: 4/7 Lite ojämn rulle. Väldigt snygg med stil och stämning men också lökig. Vi är dock lite besvikna över de levande skelettets frånvaro.