101 RENT BOYS (2000) USA, 77 minuter. Regi: Fenton Bailey & Randy Barbato.

Bögar med prislapp.

En kommunistbög? Vad ska Fredrik Reinfeldt säga???

I den här dokumentären har man samlat ihop 101 intervjuobjekt som råkar syssla med homosexuell prostitution på och runt Santa Monica Blvd i Los Angeles, ett känt böghorstråk i West Hollywood. För 50$ berättar de om sina erfarenheter och val i livet.

Lite obekvämt att få pengar framför kameran av nån anonym Buttman-typ.

Som ni säkert kan räkna ut om ni tar en titt på filmens längd kommer inte så många av de 101 personerna till tals. Detta är väl filmens största problem då man satsar mer på flash och snask än att, ursäkta uttrycket, penetrera objekten mer ingående. Vi bombarderas med snabba klipp och stannar upp vid några fåtal män som får göra en längre utläggning. Men även om vissa av dem avslöjar djupt tragiska livsöden hinner man aldrig riktigt låta det sjunka in utan kastas istället direkt till ett klipp med någon sliskig bajs- eller knarkdetalj eller något rent komiskt klipp där någon putar med röven. Visst, detta är underhållande men man missar ju att elevera historien och nöjer sig istället med MTV:ig snaskdokumentär. Synd tycker jag.

Hora #48...

Jag ställer mig också tveksam till formen man valt med att über-objektivifiera snubbarna genom att slänga till dem t-shirtar med nummer på (1-101) samt i bild betala dem den där 50-lappen. Jag förstod aldrig riktigt detta grepp då det för mig känns som om man bara vrider deras trynen i den förnedrande situationen de redan befinner sig i och vi som publik redan hajar att de är objekt som kan köpas. Det hänger ju liksom ihop med yrket. Vissa av de intervjuade protesterar dock mot bilden av skam de stigmatiseras med, av typ sådana som jag, och menar att vi projicerar vår skam på dem och de har inget att skämmas för. Visst, jag kan väl köpa det resonemanget då jag skulle skämmas arslet av mig om jag sålde mig för sex, men jag tycker ändå det är en skamlig företeelse att man ska behöva göra detta och man måste vara bra skadad för att inte inse detta. Men den skadan är ju ett gudabenådat skydd mot den superångest man borde känna om man hade ett någorlunda fungerande psyke, så all up-fuckning* är ju inte av ondo. Vidare om formen tyckte jag faktiskt att det var perfekt att intervjua männen på sunkiga motellrum då dessa faktiskt är deras främsta arbetsplats och det blir sådär lagom sleazigt när de ligger i sängen och berättar om sina torskar.

BETYG: 4/7 Klart underhållande på ett snaskigt vis men man missar en ypperlig chans att beröra i och med formen man valt.

Många uppskattar den POJKaktiga charmen...

Från ett slags gangbangande till ett annat.

"I'm not a number. I'm a free man!!!"

Tommy Cruise: Lika rolig som han ser ut.

Dagens HBT-bild.

Den lyckliga horan, enligt egen utsago.

Inte fullt så lycklig.

Det är jobbigt att prostituera sig när kroppen är full av små tumörer.

Mysbög.

Faktum är att jag såg många sådana här typer när jag själv knallade på Samta Monica Blvd en kväll. Yeeeehaaa!

Den här mannen diggar smärta. Han demonstrerar bl a var man kan släcka en cigg.

Van informerar om den psykologiska njutningen av fistfucking i pluttan.

Den här mannen har en skön fekaliehistoria. Vad han måttar här på bilden får ni själva grunna över.

Och så avslutar vi med lite självhjälpstekniker.

Ett inte fullt så anstötligt smakprov.

*Svenska Akademiens Ordlista nästa år?