What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 21 februari 2011

GINGER (1971) USA, 101 minuter. Regi: Don Schain.



Agent 00-Crap.

Fröken Caffaro motsvarade mer dagens trista barbie-ideal än dåtidens babes.

En liga ledd av Rex Halsey (Duane Tucker) driver en verksamhet bestående av langning av grova droger och slavprostitution på en semesterort i New Jersey. Polisen har misslyckats att infiltrera ligan så nu är det upp till den välutbildade privatagenten Ginger (Cheri Caffaro) att rensa upp i hor- och drogträsket. Hon går ut hårt. M h a förförelse och våld lyckas hon manipulera och tilltvinga sig information som leder rakt till Halsey. Men ju djupare hon gräver desto större fara utsätter hon sig för.

Med sådana här coola Kojak-montage trodde man för en sekund att det skulle kunna bli en skön film.

Vad tråkigt det blir när huvudpersonen ska föreställa en sexbomb som ingen kan motstå och denna spelas av en totalt osexig kvinna som närmast för tankarna till en anorektisk Pamela Anderson med Linda Rosings intellekt. Ja, hon är faktiskt även utseendemässigt lite lik Rosing och det är ingen komplimang i min bok. Till på köpet kan hon inte heller skådespela, men det är hon långt ifrån ensam om och framstår nästan som en av de duktigare i ensemblen då Tucker glänser överlägset med sin totala brist på skådespelartalang. Det var länge sedan jag såg någon totalstinka så pass som Tucker och ni trogna läsare vet ju vilken sorts "kvalitetsfilm" som dominerar denna blogg. Stanken av inkompetens sträcker sig även bortom själva skådisensemblen och ligger som en inpyrd dimbank av fis över hela filmteamet. Mest påtagligt är det ständiga mörkret, dels i form av dåligt upplysta natt- och inomhusmiljöer men även i fullt skinande dagsljus då man valt att filma i motljus och i vinklar där ansikten dränks i skugga. Nice going! Naturligtvis hanteras även kameror skakigt och wobbligt. Manus och regi är det ingen mening att gå in på ens. Det handlar helt enkelt om att visa upp nakna människor, ja även en snorre bjuds det på girls and gays!

Duane Tucker skådespelar. Var i manuset stod det att Halsey skulle vara en fjolla?

Finns det något att gilla i den här sörjan då? Nja, inte mycket. Naket är ju alltid härligt och det är ju rätt kul att huvudpersonen är en rasistisk misandrist. Det vilar en slags smutsig fetischstämning över filmen med åtskilliga bondage-aktiga sexscener och hämndsex med rasmotiv, vilket ger filmen en skön rå ton. Våldet är dock taffligt och mer underförstått än explicit, men det kan kanske svida för den känslige manliga tittaren ändå.

BETYG: 2/7 Riktigt usel och ganska långtråkig exploitation som endast räddas av sunkig nakenhet.

Yes! Catfight on da beach...

...där det är förutbestämt att förloraren ska strippas! Kanske nåt för Olympiska Kommittén att tänka på?

Ginger lebbar till sig lite information.

Här testas det kryddor.

Tänk på att det kan bli lite syrefattigt när man leker asfyxilekar.

Lite härlig full frontal male nudity för alla RFSL:are.

Mobiltelefon anno 1971. Ja ni ser väl väskan bakom dom?

Hoppsan! Här har Ginger fått fog för sin misandri. Notera det subtila uttrycket av avsky på Tuckers fejs.

Introt på filmen samt Caffaros "sexiga" dans.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar