PARANORMAL ACTIVITY 2 (2010) USA, 98 minuter. Regi: Tod Williams.

Jaså en prequel?

Just det, say hello till ondskan ni snart ska stifta bekantskap med.

Den nyblivna modern Kristi (Sprague Grayden) och fadern Dan (Brian Boland) kommer hem med sin nyfödde son samtidigt som Kristis syster Katie (Katie Featherston) videofilmar allt. Något år senare drabbas de av ett inbrott där hela huset vandaliseras men endast ett smycke Kristi fått av Katie saknas. Familjen installerar därefter in övervakningskameror i hela huset för att kunna ertappa eventuella framtida förbrytare. Strax därpå börjar underliga saker hända i huset. Kristi oroar sig för att obehagliga paranormala aktiviteter pågår samtidigt som Ali (Molly Ephraim), Dans tonåriga dotter som lever med paret, tycker det är väldigt spännande och roligt med de udda aktiviteterna. Dan själv avfärdar eventuella spökerier som trams. Familjen har även en latinamerikansk hushållerska (Vivis Cortez) som på eget bevåg utför en reningsceremoni som ska rensa huset från onda andar. Dan som tröttnat på allt tjat om andar irriteras av hushållerskans tilltag och sparkar henne. Kanske ingen bra idé då de oförklarliga aktiviteterna tilltar...

"Hmm, det är nåt skumt med moster..."

I den här filmen får vi veta varför Katie och hennes pojkvän hemsöktes i första filmen, så därav prequel-nämnandet. Konstigt nog uppfattade jag den här som läskigare än första filmen http://uddafilm.blogspot.com/2010/07/paranormal-activity-2007-usa-86-minuter.html. Jag kan inte riktigt peka på varför eftersom premisserna är de samma då vi återigen hör det lågfrekventa mullret på audiospåret så fort det vankas andeaktivitet. Men som sagt, jag är en humörmänniska och då kanske var i ett mottagligare tillstånd denna gång. Jag är ju inte heller speciellt förtjust i chockeffekter och därmed sitter man på helspänn så fort det börjar mullra i högtalarna. Jag förväntade mig även, misstänksam som jag är, att man skulle finta publiken och slänga in en chockeffekt utan att varna med andemuller. Ni får se själva om jag fick rätt.

Någon har partajat som om det vore 1999. Hela jävla huset är trashat!

Återigen bjöds vi på bra och naturligt skådespeleri och mest imponerande var att man även blandat in ett litet barn och en hund i handlingen och lyckats få dem att "skådespela" på ett övertygande sätt. Upplösningen var kanske ingen höjdare och här förväntade jag mig en skräckeffekt, jag inte kommer gå närmare in på, som uteblev. Jag lyckades till på köpet se fel på person, vilket förvirrade mig en aning innan jag tog en extratitt. Problemet med slutet var att det kändes en smula jäktat och därmed anitklimaktiskt jämfört med resten av filmen som sakta stegrat spänningsnivån på ett schyst vis som faktiskt balanserade på tjatigt då ständigt samma vyer från övervakningskamerorna visades.

BETYG: 4/7 Klart godkänd uppföljare som i min mening var mer skrämmande än ettan.

Hela huset, förutom lille Hunters rum. Vi som sett "Eddie Loves You" http://uddafilm.blogspot.com/2010/07/eddie-loves-you-2006-storbritannien-26.html misstänker att den röda figuren i höger bildkant har nåt med saken att göra.

Aha! Äntligen har man kommit på den verkliga nyttan med en videokamera.

Svinig påminnelse om vad det trevliga paret vi känner från första filmen ska råka ut för.

Doggie och barn är i upplösningstillstånd. Vad fan är det som händer?! Men vad är det för röd figur som ligger där framför spegeln..? 

Sjuka demoniska krafter måste vara lösa då Dan plötsligt attraheras sexuellt av en påse frysta ärtor.

Helvete också! Där är det där ouijabrädet igen.

"Nej syrran, vi snackar inte om vår demonpräglade barndom."

Kristi ser inte ut att må riktigt bra.

Bu!