JOHNNY GRUESOME (2007) USA, 8 minuter. Regi: Greg Lamberson.

Ohelig allians mellan skräckkortfilm och musikpromo.

Johhny flörtar subtilt med passerande brud.

Johnny (Ryan O'Connell) är en allmänt ocharmig hårdrockare som en kväll blir strypt av sin kokainhöge polare (Dan Loughery) medan flickvännen (Misty Mundae) förfärat tittar på. Av någon outgrundlig anledning vill flickvännen ligga med kokainpolaren efter Johnnys begravning. Tyvärr avbryts de av en hämndlysten Johnny som återvänt i zombieform.

Avundsjukan är förståelig när någon leker läppars lek med Misty.

Yes, den här "filmen" är lika intelligent som den låter. Den verkar bara vara ett fönster för att visa upp: Johnny Gruesomes musik, som är patetisk amatörmetal; Dave Grays make up-kunskaper, som är mediokra som bäst; Och/eller Lambersons multitalang då han tydligen även skrivit en bok som denna soppa baseras på. För att vinna attraktionskraft har han anlitat den förtrollande vackra 0-budgetfilmsdrottningen Misty Mundae, eller här under sitt "seriösa" skådisnamn: Erin Brown. Lysande drag, då hon är enda anledningen att kolla på det här tramset. Fröken Mundae har det där prislösa "det", inte för sin skådespelartalang utan snarare för sin oskuldsfullt sexga look, och har därmed höjt sig över horden av talanglösa bimbos som överbefolkar den sköna subskräck/sleaze-genren.

Dock kanske en något överilad reaktion.

Jag har ingen koll på de inblandade så jag vet inte om Giasone Italiano, som springer omkring med en gitarr och sjunger i filmen, är den verklige musikern eller om det är O'Connell som spelar Johnny Gruesome. Lamberson har regisserat "klassiker" som "Slime City" och annat crap jag inte haft nöjet att se än. Nej, det är är usel amatörsmörja på alla nivåer som lämnar en med frågan: Hur mycket fick Misty Mundae betalt för det här?

BETYG: 2/7 Mundaes blotta existens höjer genast betyget på den här smörjan. Sedan ska väl nämnas att det inte är upprörande dåligt utan bara skrattretande kasst.

Dork-ig hårdrockare sjunger på kyrkogård.

 

Det goda vita ser mer ut som Nopa tvättmedel eller nåt.

Misty söker köttslig tröst (och gratis kola) hos sin pojkväns mördare.

Hoppsan! Johnny är tillbaka med dålig zombie-make up. Samtidigt har Lamberson smugit in lite skön "kvinnor kan"-propaganda i sitt epos.

 Misty blir sexigt rädd och kokainkompisen tror man med framgång kan märka en zombie.

Här har ni hela jävla filmen!