ÉTOILE (1988) Italien, 97 minuter. Regi: Peter Del Monte.

Föregångare till aktuella "Black Swan".

"Aaaahhh! Det var alltså här Argento spelade in 'Opera'."

Den unga balettdansösen Claire (Jennifer Connelly) reser till Budapest för att gå på provuttagning till en sofistikerad balettskola. Väl på plats får hon kalla fötter när hon ser hur hårt ansatt flickan som provdansar innan henne blir. Hon uppmärksammas dock ändå av skolans mystiske ledare Balakin (Laurent Terzieff) när hon i sin ensamhet dansar på operans övergivna scen. Tydligen har Claire någon koppling till det anrika balettsällskapet hon inte ens själv är medveten om. Under sin vistelse i den ungerska huvudstaden träffar hon även en annan amerikan, en ung man vid namn Jason (Gary McCleery) som genast blir förtjust i den vackra balettdamen. En natt på hotellet får Claire besök i form av spöklika gestalter och inte långt efter detta finner hon sig plötsligt ha transformerats till en ung prima ballerina vid namn Natalie. Detta väcker förstås huvudbry hos unge Jason som trott sig fått en romantisk kontakt med Claire och nu istället möts av en ung dam som inte känner igen honom. När han försöker ta reda på vad som hänt vecklas en märklig historia upp som i värsta fall kan sluta i döden.

Gary McCleery ser helt till sig ut när han skakar tass med Jennifer och det är ju förståeligt.

Utan att ha sett "Black Swan" än törs jag nog svära på att den är bättre än den här rullen då detta är en ganska fånig historia med övernaturlig mystik. Tyvärr är även skådespeleriet ganska övernaturligt så att säga då det överspelas hejvilt bland ensemblen. Att manuset inte känns speciellt genomtänkt kanske inte hjälper direkt. Den enda som kommer undan med hedern någorlunda i behåll är den här unga och vackra Jennifer Connelly. Yes, samma Connelly som senare i karriären gjorde en fantastisk roll i Darren Aronofskys lika fantastiska "Requiem for a Dream" - som i sin tur regisserat "Black Swan". Lustigt hur det kan bli.

Charles Durning i en fånig roll.

Jag vill gärna peka på några positiva aspekter med filmen också. Det är en väldigt vacker film med fantastisk ljussättning och underbar scenografi. Ljuset för nästan tankarna till gamla Bava-filmer med sin färgsprakande belysning. Det här var mer nedtonat och smakfullt. Att ha Budapest som backdrop till en film kanske inte är så dumt heller och då i synnerhet den otroligt vackra operan som alla Argento-fans känner igen från just "Opera". Dessa faktorer hjälper till att skapa en fantastiskt murrig och härlig europeisk stämning i filmen som för tankarna mer till 70-talet än sent 80-tal. Apropå Ungern är det lustigt hur man plötsligt byter valuta mitt i filmen då man t ex först på en auktion bjuder i korrekt valuta som är forint för att senare i en antikaffär köpslå i någon leksaksvaluta de kallar "florens", oops! -SPOILER ALERT- Apropå leksak, i filmens klimax dyker oväntat en stor jävla svart svan upp som snodd direkt ur en gammal godzillafilm från 60-talet. Ha ha ha, snacka om cornball och malplacé. Hur tänkte Del Monte där??? Nåja, jag skrattade gott i alla fall.

BETYG: 3/7 Det här är en rätt tråkig film där överspelande skådisar försöker tolka ett korkat manus. Den vinner dock mycket på skönhet i form av: ljus, scenografi, atmosfär samt Jennifer Connelly. Värt tre betygspoäng bara där.

Balett är porrigt.

Jennifer utför det europeiska fluktet med bravur.

Tradera - old school bitches!

Vad nu? Två kvinnliga blekfisar i sovrummet...

Nice.

Kolla ljuset!

Kamrat Stalin har satt sin prägel på den kulturella huvudstaden.

Jennifer kanaliserar sin inre finne.

Japansk trailer för omväxlingens skull.

-SPOILER ALERT- Här har jag tolkat klimaxet i filmen.