Ny taktik - samma resultat.
Rena rama Star Wars.
I början av förra året inledde den amerikanska marinkåren Operation Moshtarak som var den största insatsen sedan starten på kriget i Afghanistan. Målet var den talibankontrollerade staden Marjah i landets södra del. Den nya strategin gick ut på att: driva ut talibanerna ur området, säkra detsamma, bygga infrastruktur och lokalt styre samt lämna över kontrollen till afghanska säkerhetsstyrkor. Journalisten Ben Anderson följde med Bravo-kompaniet, som var först in i staden, och dokumenterade striderna ur ett förstahandsperspektiv.
Sa jag Star Wars?
I och med att höjdardokumentären "Armadillo" nyligen gick på SVT och jag redan hade sett den blev jag sugen på något liknande och satte mig ner för att kolla in den här i stället. Vi kastas efter ett motivationstal av kapten Sparks direkt in i striderna och det känns lite som i ett av senare tids TV-spel med ökenkamouflerade marinsoldater, automateld och ett evinnerligt svärande. Jag får även känslan av att dessa unga soldater spelat ett och annat parti TV-spel och nu gärna vill agera ut detta spelande i verkligheten. De glada tillropen indikerar att man inte direkt reflekterar över motståndarnas mänsklighet, vilket förmodligen är en psykologisk nödvändighet i en absurd situation som denna.
Apropå Star Wars så har jag alltid tyckt att de amerikanska soldaterna i mellanöstern påminner om det Onda Imperiets stormtroopers.
Vi får ta del av den eviga sanningen att verkligheten är som natt och dag beroende på om man befinner sig på mikro- eller makronivå. I detta fall representerar soldaterna och lokalbefolkningen mikronivån och beslutsfattarna makronivån. På makronivån ser strategin bra ut men givetvis fungerar den inte på mikronivån. Soldaterna går in och gör sitt jobb, vilket försvåras av beslutsfattarnas förståeliga vilja att minimera civila förluster. På högsta befälsnivå klappar man sig själv på axeln och målar upp bilder på hur marinkåren kämpar sida vid sida med sina afghanska vapenbröder, men i verkligheten behandlas dessa "bröder" som skit då man totalt saknar respekt för dem. Civilbefolkningen uttrycker frustration då amerikanernas närvaro utgör ännu större problem än de de har med talibanerna. -SPOILER ALERT- Vi får möta en kortväxt afghan som trots sina 20 år ser ut som ett litet barn. I slutet av filmen får vi veta att han halshuggits av talibanerna då dessa återtagit kontrollen över området amerikanerna "säkrat" och "byggt infrastruktur" i. Samtidigt är den afghanska regeringen så korrupt och inkompetent att möjligheten att kontrollera erövrade områden rinner ut i ökensanden.
"Jorå, för fan! Vi är som bröder." säger ungefär lettermankopian.
Den här filmen känns inte direkt som basunerande antikrigspropaganda utan mer lågmält kritisk till den falerande sitautionen i Afghanistan, vilket till viss del kan vara skönt. Skildringen av soldaterna känns tyvärr lite ytlig och den här filmen berör inte på långa vägar lika mycket som ovan nämnda danska film. Inte heller är den lika snygg rent filmiskt som "Armadillo" och det kan bli lite småstyltigt med alla textskyltar som läggs in. Andrew Phillips musik är melankolisk och fin men snuddar vid klyschig. Ändå ska det sägas att det här är en sevärd film som även den visar att västvärlden (läs: USA med undersåtar) är helt fel ute - igen!
Det är kul när det smäller i buskarna
"Ur vägen. Här ska krigas!"
"Jag vill inte höras på bild."
In med de jävla afghansoldaterna först! "Get the fuck in there!"
En gullig liten IED måste oskadliggöras.
"Fucking shit! Cocksuckers...motherfuckers! GO GO GO! Holy fuck!"
Kaxig lite unge? Nej, han är faktiskt 20 bast.
Både herre och hund ser mäkta oroade ut.
Lokalbo med ett ganska trångsynt men pragmatiskt resonemang.
The Smoking Baby? Nä som sagt, han är 20 bast.
Ett kadaver undersöks. Ja, mycket mer är denna "motherfucker" inte värd.
På tal om "värd", här får en lokalbo ersättning för att två av hans släktingar bombades ihjäl. 5000$ kan det väl vara värt?
Marinkårssoldaterna är mäkta stolta över den fina parken de anlagt i Marjah.
Lokalbefolkningen är inte så uppåt.
Missnöjd.
Ser man på.
Inte heller denne stilige unge man är nöjd.
Trailer
Inlägg
%5B(001191)13-35-59%5D.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar