What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 23 mars 2011

THE AMAZING SPIDER-MAN (1977) USA, 92 minuter. Regi: E.W. Swackhamer.



Oldschool-Spindeln!

En glödande spindel. Kanske är den japansk?*

En serie mystiska brott utförs i staden där respektabla medborgare helt utan synbar anledning begår grova rån. Samtidigt kämpar den unge Peter Parker (Nicholas Hammond) med sina studier, där han även jobbar som forskningsassistent, och med att försöka få in en fot på The Daily Bugle som fotograf. En dag blir Peter biten av en radioaktiv spindel i labbet och utvecklar övermänskliga krafter och i samma veva blir han involverad i fallet med de mystiska rånen. Samtidigt som han lär sig hantera sina nyfunna krafter och kanalisera dem som superhjälten Spindelmannen kommer han hjärnan bakom brotten på spåret och det visar sig vara en ondskefull variant av hjärnkontroll denne usling pysslar med.

Peter Parker provklättrar på fasaden.

Till en början är det härligt att se en spindelmannenfilm ackompanjerad av 70-talsdeckarmusik och det är roligt att se Spindeln klättra omkring på byggnader på ett otroligt pajigt green screen-vis, men tyvärr är detta en rätt seg film. Detta är alltså piloten till TV-serien som gick av stapeln i slutet av 70-talet, vilket förklarar den sköna musiken och de pajiga effekterna. Det går dock väldigt långsamt fram med onödigt långa scener som med sin längd inte tillför ett dugg. Man blir snabbt distraherad och tänker på annat utan att för den delen förlora tråden. Annars är detta ungefär så käckt och gulligt man kan föreställa sig när det gäller en TV-produktion från de gyllene åren. Jag tycker detta är ascharmigt och kan därmed till viss del uppskatta detta crap, avsaknaden av superskurkar och flashig action till trots. Vi får dock lite action när Spindeln slåss mot ett gäng asiatiska snubbar och vår hjälte får visa prov på sköna kung fu-moves. Hans spindelkänsla verkar dock inte vara på topp då dessa osmidiga bovar faktiskt överrumplar honom till en början. Min spindelkänsla säger att man måste vurma för den här tidsperioden för att uppskatta något av den här filmen.

BETYG: 3/7 Alldeles för lång och seg men samtidigt charmig i sin "70-talighet" med cool musik och lama specialeffekter.

Mycket exalterad Peter efter fasadpromenaden.

Med nyvunna superkrafter medföljer givetvis ansvaret att fixa en supersexig dräkt.

Mission fuckin' accomplished!

Spindeln är en obotlig narcissist som gillar att plåta sig själv.

Peter vill gärna komma in i..jag menar lära känna Judy som spelas av fräschbäjben Lisa Eilbacher som ni kanske känner igen från "Snuten i Hollywood".

En toppskurk har givetvis supermoderna datorer. Den här ser även ut att ha internetaccess av telefonluren att döma.

Äppelkäcka medborgare förvandlas till hjärtlösa skurkar m h a en ljusorgel och ett stroboskop.

Hallå spindelkänslan!?!?

Asiatskurkar har fått en toksats av Spindelns nät.

Klassisk spindelpose. Här med en smärre green screen-aura.

Spindeln poserar glatt med en skråpuk**.

Usch, vad har nu superdatorn hittat på?

Hallå SVT!? När köper ni in serien då???

*Ursäkta, det var ett övertramp.
**Ja, jag gillar det ordet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar