What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 19 mars 2011

MARIHUANA (1936) USA, 57 minuter. Regi: Dwain Esper.



Satan i cigarettfodral!!!

Där ser ni ungdomar!

Ett partyglatt gäng ungdomar lockas av två ljusskygga typer till en privat fest där de introduceras för den fasansfulla drogen marijuana. Som ni säkert förstår får detta horribla följder och huvudpersonen Burma (Harley Wood) blir dessutom på smällen. Hennes pojkvän inser att han måste ta sitt moraliska ansvar och gifta sig med henne men han har varken jobb eller pengar så i ren desperation ber han de ljuskygga farbröderna om ett jobb. Även detta slutar i tragedi och Burma finner sig ensam i en situation där även hon tvingas in i de ljusskygga männens onda nät.

The good ol' days. Gratis att dansa dessutom.

Den här filmens ytliga syfte är förstås att upplysa om marijuanans hiskeliga följder men dess egentliga syfte är givetvis att frossa i ungdomlig synd. För syndigt värre är det. Unga damer som dricker öl, folk som krälar och sprutar med sifoner på varandra, brassrökning och nakenbad. Rena rama Big Brother! Man blir faktiskt lite förvånad över att se T&A i en sådan här gammal film, men givetvis blir man även glad. Man blir dessutom glad över hur snabbt det går från första majablosset till total tragedi. På något vis känns det inte riktigt lika övertygande som i en Stefan Jarl-film...

Fest!

Förutom ovan nämnda glädjeämnen är detta en ganska usel och tråkig film med horribelt ljud, så hälften av replikerna är ohörbara. Jag försökte t o m dra på maximal diskant för att motverka den dämpade audion men det hjälpte föga då den logiska följden är ökad brusnivå. Det känns även rätt fånigt när vissa dramatiska effekter saknas i ljudspåret. Man är ju van vid att soundtracket accentuerar dramatiska skeenden som t ex vid överfall. Det hade man tydligen inte råd med här, för givetvis var detta en konvention redan på den här tiden i ljudfilmens ungdom. Det här ska vara en sådan där pajig film man ska skratta åt, men ärligt talat är det ju inte så skitkul precis när man ska plöja igenom hela filmen.

BETYG: 2/7 Många gäspningar mellan småskratten. Plus för T&A men minus för uselt ljud.

Party!

Fylleslag!!!

Whoa! Haschklack!

Skummis 1.

Skummis 2.

Brassrökning: Före.

Brassrökning: Efter!

Gott, gotti gott gott.

Festen är på topp. Här utdelas utvärtes lavemang.

 Ingen fest utan nakenchock.

 "Öhh, var é brudarna?" "Skit i det! Ta på'rej dom här istället."

 Majarökning leder snabbt till langning av allt från brass till horse!

Om man glider riktigt långt ner i drogträsket framträder en svag men obehaglig corpse paint i nyllet.

Skakande trailer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar