PIGS (1972) USA, 80 minuter. Regi: Marc Lawrence.

Svintråkigt!

Fluktar man lite på grannarna är det inte ovanligt att man ser sånt här.

Efter att ha blivit utsatt för våldtäkt av sin egen far knivhugger Lynn (Toni Lawrence) denne till döds. Det fasansfulla traumat landar dessvärre Lynn på hispan där hon får adekvat elektrisk behandling. Uppenbarligen trivs inte Lynn med detta då hon rymmer och söker fristad hos den gamla kufen Zambrini (Marc Lawrence) på vischan som driver ett fik. Förutom detta fik har Zambrini även något så passande som en svinstia på bakgården. Denna har väckt anstöt då det ryktas att han göder de små liven med människokött. Snart bildas ett märkligt band mellan de två udda karaktärerna...

För er som tycker det är obehagligt att dricka alkohol finns det andra effektiva sätt att bränna hjärnceller.

Det här är en särdeles tråkig lågbudgethistoria som jag antar ämnar lägga krutet på psycho-vinkeln. Det är mycket disonanta barnvisor, skrikande och vidvinkel, men dessvärre lite som fångar ens intresse. Inte heller har den förmildrande faktorer som rolig sleaze eller mängder av brutalt våld. Visst, det knivhuggs, skärs med rakhyvel och "mat" prepareras för grisarna men våldet är ändå relativt milt för en gore-veteran. Dessutom är filmens ljussättning usel då vi får uppleva mycket mörkerfamlande och folk med skuggade ansikten i fullt solljus. Proffsigt! I andra halvan av filmen är det även mystiska klipphack där ett klipp sätter igång någon sekund eller två för att sedan hacka till och börja om med viss ändring i synken. Härligt att filmen distribueras på detta sätt. Som tittare skiter man förstås i alla ointressanta karaktärer och om då inget annat skoj finns att lägga fokus på återstår endast ett kalhygge till film. Det enda som skulle kunna vara lite småkul är att spekulera i dynamiken mellan far och dotter som gjort/medverkar i filmen. Yes, Toni Lawrence är dotter till Marc Lawrence och det blir ju lite små-creepy med far- och dotterrelationen i storyn. Nästan lite som när Asia Argento blev regisserad i en våldtätksscen av sin far Dario.

I dunklet kan man ana nåt som liknar ett hotellrum på den pittoreska vietnamesiska landsbygden.

Jag måste tyvärr citera Homer Simpson beträffande den här filmen och vråla: "Boooooring!" Även om det inte är världens sämsta film var den så trist att den endast får:

BETYG: 1/7 Ovanligt hårt dömt kanske, men fy fan vad seg den var.

Vad är det som är så fasansfullt?

Aha! Grisar i vidvinkel, då förstår jag.

Kåtbock får plikta.

Lynn ser nöjd ut med sitt Sandra Bullock-leende.

Här har vi nån anonym typ. Är det "Efterlyst" vi tittar på?

Nä, det kan det inte vara då t o m sheriffen är anonym.

Här har jag plockat ihop lite väl valda klipp och filmen blev nästan lite rolig.