What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 22 maj 2011

SCHOOLGIRLS IN CHAINS (1973) USA, 90 minuter. Regi: Donald M. Jones.



Leka med tjejer är kul.

Storebror fixar fina frillan till lillebror.

Två bröder bor i ett ensligt hus på vischan med sin gamla mor. Eftersom ena brodern Frank (Gary Kent) är psyjsjuk och den andre broderna John (John Parker) är utvecklingsstörd har de utvecklat det tvivelaktiga nöjet att kidnappa unga tjejer för att sedan förvara dem inlåsta i en jordkällare så de kan plockas fram vid behov för att lekas med. Det råder dock stränga regler för hur verksamheten ska skötas och det är mamma som håller i taktpinnen.

Rackarns osis! Bilfan säckade ihop. Tur att en hjälpsam herre stannade till...

Av titeln att döma skulle det här kunna tänkas vara en supersleazig WIP-film eller rent av porr. Detta är ganska långt från sanningen då den här filmen inte ens är så sleazig som jag förväntade mig. "Rackarns vad synd" tänker ni, men det här är faktiskt en överraskande bra rulle om än med mycket förutsägbar handling. När filmen rullar igång och man först tar del av kvalitén säger ens fördomar att det här kommer bli ytterligare en sådan där lågbudgethistoria från tidigt amerikanskt 70-tal som man sett så många gånger förut men nej, den här är faktiskt hyfsat välspelad och någorlunda välgjord. Mycket av sleaze-festen kommer av sig när John faktiskt bokstavligt talat vill leka med tjejerna, d v s när han vill leka doktor har han inga vuxna baktankar. Det gör dock inte så mycket att snusket uteblir då Parker är rätt rolig och bra som efterbliven. Dessutom måste ju "patienterna" delvis klä av sig för att kunna undersökas ordentligt av "doktorn". Även Gary Kent är återhållsamt bra som den till synes normale brodern som får se efter John. Han har dock ett väldigt komplicerat förhållande till modern.

Vidvinkel is da shit!

-SPOILER ALERT- Jag fick en känsla av "Motorsågsmassakern" light först med denna dysfunktionella familj som rövar bort sina offer. Snart blir det dock tydligt att det är Hitchcocks "Psycho" som är den stora förebilden och därmed är inte steget långt till "Deranged" heller. Det är dock nästan en total avsaknad av blod och om då även detta element, tillsammans med billigt snusk, är bortplockat frågar ni er säkert vad som var så bra med denna film. Jo, det var helt enkelt en skön atmosfär och ett ganska välspelat psycho-drama. De rimligt fagra offren avhöll sig dessutom från det sedvanliga bimboöverspelet. Sedan kan jag ju lugna er med att Christina Lindberg-lookaliken Suzanne Lund var tvungen att lätta på paltorna när ett straff utdelades.

BETYG: 4/7 Lågbudgetrulle som faktiskt höjer sig lite över sina samtida genrefilmer med förvånansvärt mycket mer krut på skådespeleri och kameraarbete än sleaze. I detta fall är det något positivt...

Hoppsan, från bilstrul till att bli inslängd i vad som liknar ett kambodjanskt hotellrum är steget inte långt.

Mycket mer "in chains" än så här blir det inte.

Mycket mer blod än så här blir det inte.

Flukta är roligt. Ja se själva.

Leka doktor är också kul.

Amerikas svar på Christina Lindberg.

Nej, inte det där rape-fejset igen!

Chris..förlåt, Suzanne Lund ser besvärad ut.

The deed is done.

Sen kommer ångesten...

Vad är mest sjukt, att tafsa på mammas tutte eller att ha på sig en vit t-tröja med polokrage?

Kolla in John! Han har sin egen tolkning av Vincent Gallos klädstil.

En ny tuff fräsching flyttar in.

Oj, här leviterar någon.

Trailer med ny psycho approach till speaker-röst.

Scen där vi får se Franks enda flickväns möte med blivande svärmor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar