STALAGS (2008) Israel, 63 minuter. Regi: Ari Libsker.

Judisk smuts.

Sexigt omslag.

Man tar i den här dokumentären, vilket titeln antyder, en närmare titt på fenomenet "Stalags" som var en kortlivad explosion av pornografisk kiosklitteratur i 60-talets Israel. Det kontroversiella med dessa var inte bara deras pornografiska natur utan framför allt de grafiska beskrivningarna av kvinnliga naziofficerares våld och sexuella övergrepp på allierade fångar. Senare i filmen problematiseras även hur böcker av en förintelseöverlevare under pseudonymen K. Tzetnik används som läromedel i dagens israeliska skola då hans roman "House of Dolls" ses som en föregångare till stalagpocketvågen.

En farbror visar stolt upp sin samling.

Det är faktiskt ganska komiskt, om man nu kan se bortom förintelsens fasor (vilket jag kan), hur en hel nation beter sig som ett barn utsatt för sexuella övergrepp. "Det är väl inget komiskt med det?" säger ni förfärat. Jovisst, när det förvandlats till något hemligt och smutsigt brukat det oftast bli skoj, för visst är det väldigt ironiskt att unga israeler blir mäkta upphetsade av nazistisk sexuell tukt knappa 20 år efter att förintelsen tagit slut? Det är faktiskt intressant att höra hur lite det talades i Israel om detta massiva trauma halva befolkningen bar på. Rykten florerade om vad för slags människor som hade överlevt koncentrationslägrens fasor. Antingen måste de ha varit svin som gått över sina bröders lik som t ex kapos eller i kvinnornas fall ha horat till sig överlevnaden. Inte förrän rättegången mot Adolf Eichmann inleddes började nationens medvetande vakna till liv. Tydligen blev innehållet i stalagpocketarna alltför smutsigt i ljuset av denna rättegång och i och med publiceringen av "I was Colonel Schultze's Private Bitch" som förbjöds för sin osedliga karaktär, där helt plötsligt en manlig nazist torterar och våldtar en kvinna, nådde försäljningen sitt klimax och dalade sedan hastigt.

Farbrorn tycker tydligen det är lite genant att visa nian när han berättar om hur han hetsas upp av pocketarna.

Det här är en ganska intressant dokumentär både ur en populärkulturell och förintelsehistorisk synvinkel. Den är dock väldigt pratig med alla talking heads och lite splittrad i och med det nya spåret efter halva filmen. Greppet att köra nästan alla intervjuer i svartvitt förstår jag inte och tycker därmed att det är poänglöst. En rolig detalj tyckte jag var när man lite diskret i bakgrunden, till bilder av paraderande israeliska skolbarn, lade på en klockspel-/speldosavariant på den tyska nationalsången. Alltså är ironin jag nämner ovan inte främmande för filmskaparen.

Den byråkratiske mördaren Adolf Eichmann. Han hade haft en given plats på Försäkringskassan om han hade levt idag.

Som en härlig fotnot bör man ju tacka dessa sköna stalagpocketar och kanske framför allt K. Tzetnik för att ha inspirerat den underbara nazisploitationvågen något drygt decennium senare. Detta är inget som nämns i dokumentären men visst känner man igen "storyn" i den sköna "Ilsa - She Wolf of the SS" och dess efterföljare från dessa smutsiga små pocketar. Kudos!

BETYG: 4/7 Kanske inte världens bästa dokumentär formmässigt men ändå ett intressant ämne.

En smutsig och het verklighet?

Yehiel Feiner-Dinur a.k.a. K. Tzetnik.

Här får den stackars Tzetnik en panikattack under rättegången mot Eichmann.

Historia byggd på Tzetniks sadisterotiska bok lärs ut till de små israelerna. Läroplanen kunde ju varit tråkigare...

Amatörintervju med regissören.

En normal och icke-perverterad israel.

Vad är det för liten visa som spelas i bakgrunden?

Jag var tvungen att klippa ut den relevantaste biten ur filmen själv. Se och njut!