What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 20 maj 2011

BATTLE: LOS ANGELES (2011) USA, 114 minuter. Regi: Jonathan Liebesman.



The few, the proud...the Hollywood Marines!

"Den flaggan är jag beredd att göra vad fan som helst för!"

Los Angeles har förvandlats till en krigszon efter att vad som först verkat vara ett meteorregn faktiskt visat sig vara en invasion av utomjordingar. Totalt kaos råder och man känner sig nödgad att bomba ett område där det fortfarande finns civila. För att rädda dessa innan det smäller skickar man in marinkåren ledda av en oerfaren löjtnant (Ramon Rodriguez) och den ärrade veteranen med det tveksamma förflutna (Aaron Eckhart). Båda har mer än fienden att slåss mot i stridens hetta.

Se hur patriotismen glöder ur Aarons fejs.

Ojdå! I resumén lät det nästan som om det här skulle vara en spännade resa i personlighetens inre men så är ju naturligtvis inte fallet. Detta är inte mer än en storslagen rekryteringsfilm för amerikanska marinkåren. Jävlaranamma vad man måste vilja skriva på för den anrika kåren efter att ha sett den här filmen! Stenhårda soldater som slåss för sitt land och för allt som är rätt i världen. De må vara rädda och frustrerade för ett ögonblick, men när det väl gäller biter dessa tuffingar ihop och slåss till sista blodsdroppen. Ja, det är fantastiskt att man fortfarande kan göra sådana här filmer och mena allvar. Det säger väl det mesta om vilken militärkultur amerikanerna är indoktrinerade i. När får vi se Sveriges första jättebiosatsning sponsrad av Försvarsmakten? Så många miljarder som sprätts iväg på en meningslös situation i Afghanistan så måste man väl ändå kunna undvara några miljoner till en härlig rekryteringsfilm? Att inte vår krigsivriga regering tänkt på det är ju märkligt. Tyvärr kan nog tiden vara mogen för sådana dumheter även i Sverige. Kom igen, det är ju precis som i ett ashäftigt videospel! Ansiktslösa icke-mänskliga fiender som du avlägsnar med en svärm bly. Vilket för oss tillbaka till filmen som faktiskt skulle recenseras. Här känns det verkligen som om medierna videospel och film blandas samman i en våldsam symbios, för snart vet man inte vilket medium som liknar vilket. Att det är "marsianer" som är fienden här gör väl spelliknelserna ytterst relevanta, men det skulle lika gärna kunna vara talibaner för de har ungefär lika mycket människovärde när det kommer till kritan. Jag noterade cyniskt hur oblodig den här filmen var då det värsta man får se är lite brännskador från "marsmänniskornas" laservapen och lite ET-gore. Perfekt att avskärma den unge marinkårsaspiranten från dessa otäckheter! Samtidigt funderade jag över vad åldersgränsen kunde vara på filmen då jag inte hade noterat några svordomar. "Ha ha, perfekt!" gottade jag mig då jag förutsatte att man ville indoktrinera även barn. Tyvärr sprack den ultracynismen när Eckhart fyrade av ett "fucking" senare i filmen, men jag tror knappast jag är helt fel ute.

Lätt rostad civilist. Mycket värre än så blir det aldrig i krig.

Med denna politiska cynism sagd måste jag ändå säga att den här filmen hade ett skapligt underhållningsvärde. Det är ju jätteskoj när man kan pumpa in en massa militärdollars i budgeten och brassa på ordentligt. Det är ungefär som att sätta sig framför ett TV-spel med fötterna på bordet och fingrarna bekvämt knäppta bakom nacken och sedan bara åka snålskjuts på skeendet. Även om det finns vissa scener som är så pinsamma att man får rysningar av obehag eller vill spy så är det långt ifrån så illa som t ex i "Independence Day" eller liknande patriotismfilmer. Visst är det ultrapatriotiskt och visst är US Marines superhjältar men mycket av tramset kan man ju garva åt och på köpet får vi ju strålande krigsaction. Det finns en skojig scen där Michelle Rodriguez, som vanligt i rollen som butch tuffing, faktiskt involveras i ett skönt spermaskämt som jag förvånas över att se i en film som denna. Man måste ha resonerat att skämtet går över huvudet på den yngsta målgruppen.

BETYG: 4/7 Ja tamejfan om jag inte ger det här skräpet så chockerande högt betyg då jag faktiskt fann mig ganska underhållen under stora delar av filmen.

"Incoming! Go go go! USA! USA! USA!!!"

En av de allra värsta krigsskadorna: Sotfejs!

Spypåse fram.

Lite TV-spelssmygande i korridor.

WTF? En US Marine med en detonator i handen? Vad tänker han göra?

Å fan! Det är okej att självmordsbomba om man gör det åt Uncle Sam.

Los Angeles-borna var mäkta upprörda efter den nesliga förlusten mot Dallas i NBA-slutspelet och satte eld på sin egen stad.

Hollywood brassar på för fullt, courtesy of Krigsministeriet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar