Inte riktigt...
Ett typiskt franskt laboratorium.
Le coq.
Anledningen att det trots allt fungerar är att det herlt enkelt är väldigt vackert. Vissa bristfälliga manuspajigheter vägs upp av poesin som ligger i bilderna. Det är inte speciellt begripligt varför folk springer omkring i bisarra masker och jagar en sexig dam i genomskinlig negligé men det är snyggt som tusan. Tempot är som vanligt långsamt men atmosfären är den sköna eurosleaziga som är typisk för tidsåldern. Musiken känns lite sisådär med sin atonalitet och experimentella hysteri men bidrar givetvis till att öka den surrealistiska känslan i filmen. Det är ingen lättsmält film och inte heller känns det speciellt klyftig, men ändå sevärd.
BETYG: 3/7 Ingen typisk vampyrfilm dock en typisk Rollin-film. Svårsmält och vacker.
Le WTF!?
Familjen Radamante har verkligen fått valuta för sina RUT-pengar.
Självmord kan vara riktigt kul.
En konstnär och hans modell.
En helt vanlig dag i stadshuset.
Flickan tycks ha en bra dag på jobbet.
Och visst verkar det vara en schyst arbetsplats?
RUT-tjejerna tar en tupplur medan husbonden softar i soffan.
Lite Bava-esque.
Och så den obligatoriska Rollin-stranden.
En talande trailer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar