What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 20 juli 2018

DER 20. JULI (1955) Västtyskland, 94 minuter. Regi: Falk Harnack.



Födelsedagsfilm

Ojdå, lappen på fel öga. Bröstkorgen ser lite svullen ut också.😀

Kriget går allt sämre för tyskarna och nazistregimen håller på att störta riket i fördärvet. Konsekvensen av detta är att miljontals tyskars liv står på spel. En grupp konspiratörer smider planer för att avliva Hitler och genomföra en statskupp och överste Claus von Stauffenberg (Wolfgang Preiss) har en nyckelroll då han är den ende som har möjlighet att komma i närheten av Führern.

Alla tyskar var inte elaka svin. Se bara denne officer. Han har ju en tavla med en kanin på i sitt hem.🐇

Vi firar blygsamt en av redaktionsmedlemmarnas födelsedag med en film titulerad efter det aktuella datumet. Av en händelse råkar det även vara ett historiskt datum och då syftar vi som ni förstår inte på månlandningen 1969 utan det mest kända attentatet på Adolf Hitler 1944. Den tyske diktatorn hade en makalös förmåga att klara sig oskadd från mängder av attentat, något som även berörs i denna film. Konspiratörerna som porträtteras här genomförde också de ett misslyckat försök innan kuppförsöket 20 juli, som de lyckligtvis undkom oupptäckta från så de kunde få möjligheten att göra ett nytt försök. Det var en stor apparat som drogs igång där själva attentatet var en del och maktövertagandet var en militär operation som gick under kodnamnet Walküre.

Sådan mänsklig svaghet tolereras icke i det Norden NMR vill skapa!

Filmen ger en rätt bra genomgång av händelseförloppet och tempot är hyfsat så det blir aldrig pratigt och tråkigt. Nu är det här förstås ingen hollywoodproduktion med ett litet scientologmongo i huvudrollen så filmen är inte jättespektakulär, vilket för vår del bara känns befriande. Man kastar in en del dokumentära stridsbilder för att skildra eländet konspiratörerna försöker stoppa och ett par fiktiva karaktärer som på sätt och vis ska ge oss åskådare access till konspiratörerna och rent allmänt illustrera folkets uppfattning av det rådande läget (på ett rätt naivt sätt). En skaplig goof är att Stauffenberg, som ådrog sig skador på högerarm, händer och vänsteröga under kriget, porträtteras med en lapp för höger öga.

BETYG: 4/7 En rätt trevlig tidig (bara tio år efter krigsslutet) skildring av det tyska motståndet mot naziregimen.

Den alltid så lågmälde lille Goebbels.

Vad få vet är att tyskarna klädde ut sig till mumier för att skrämma ryssarna...

Ett av hiphopens element föddes i Tyskland 1944.

Men arga fönsterpensionärer har alltid funnits!

En pragmatisk modifiering av budskapet.

Asch då! Hamnade portföljen på fel sida av bordsbenet?

Great success!...eller?

Samtidigt vid en av SD:s valstugor.

Nazister i chock...

...och sorg.

Ha ha, you wish! Nej, det är tyvärr inte Sverigedemokraterna de menar.*

"Die Fahne...nieder"?

Trots ev. regimbyte kan tyskarna ändå aldrig sluta marschera.😃

Bara för att totalt motsäga oss själva har vi här ett oerhört pratigt klipp.

*SD = Sicherheitsdienst = Nazisternas underrättelsetjänst.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar