What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 18 juli 2018

IT FOLLOWS (2014) USA, 100 minuter. Regi: David Robert Mitchell.



Paranoia manifesterad

Yoga fail.

Jay (Maika Monroe) är en ung tjej som börjar utforska sin sexualitet. Det går dock inget vidare då efter att hon legat med en kille (Jake Weary) på dejt hamnar i en total mardröm. Det visar sig att i och med denna akt får hon ett ondskefullt väsen efter sig som inte kommer ge sig förrän hon för detta vidare.

Helt klart avundsvärt i denna satans hetta vi i skrivande stund råkar befinna oss i.

Så halvdant som vi beskriver filmen verkar det som någon slags lökig tonårsskräckis som ska vältra sig i sex. Sådant kan ju i vissa fall vara trevligt men den här rullen är rätt långt ifrån något sådant. Trots att vi följer ett gäng rätt så geekiga tonåringar är detta en riktigt bra skräckfilm som fimpar den äckliga amerikanska traditionen av glimten i ögat. Den här våfflan tar sig själv på allvar, med undantag för en scen där gänget försöker snärja väsendet som blir något av en lökfest.

SQUIRREL!!!

Det är en riktigt cool idé med denna förföljande ondska även om det finns några luckor i logiken. Man skulle kunna tro att filmen moraliserar över promiskuöst beteende men det är nog ganska långt från sanningen. Vår tematolkning lutar mer åt att man lever i ständig oro man försöker fly från samt förlorad oskuld och då snackar vi inte bara den sexuella oskulden. Det är dessutom en klassisk coming of age-film som fullkomligt drunknar i symbolism. Vi är nu putslustiga då vi väljer ordet "drunkna" eftersom just vatten är väldigt symbolladdat i den här rullen.

Bra där! Fluktandet ska börjas i tid.

Man märker att regissören är en fan av John Carpenter då filmen har något av en "Halloween"-känsla över sig och det är ju alltid gott betyg. Mike Gioulakis foto är riktigt snyggt och just ljussättningen med de ganska orealistiska exteriörerna är ack så vackra. Soundtracket av Disasterpeace a.k.a. Rich Vreeland är supercool retroelektronika som vi ännu inte tröttnat på här på Udda Film, trots att det blir allt vanligare nuförtiden.

BETYG: 5/7 Trevligt med bra ny amerikansk skräck. Det är rätt glest med den varan.


Dessa overkliga skräckfilmer... En tjej som fiser?! Totalt orealistiskt!

Så jävla stiligt.

Boys will be boys.

Inte riktigt den dejt hon hade hoppats på.

Mums. Sobrilfrulle!

EXAKT samma sak som vi skulle göra om vi hade en kussimurra.

Ynglingen har utvecklat totala ninja-skills vad beträffar fluktandet! Svart bälte till honom.

Är det Michael Myers du ser där ute?

Mormor har gått vilse igen.

You're welcome, alla tyskar.

Bingo! Övergivet hus komplett med runkhörna.

Hårresande skräck.😐

När pretty boy Daniel Zovatto inte jagas av zombier i "Fear the Walking Dead" jagas han av fjortisar i filmer som denna.

Morfar har gått vilse igen.

HA! Visste väl att det var Michael Myers!

"Jahopp...nån med mens har badat igen."

♪"Ooooh, vad en liten gumma kan gno"♬

Trailer

Disasterpeace sounstrack.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar