What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 8 juli 2018

KIDNAP (1974) Italien, 100 minuter. Regi: Giovanni Fago.



Silva-missbruk

Ett skuttande barn i slowmotion indikerar lycka före tragedin.

Kidnappningen av rikemansdottern Luisa (Fausta Avelli) ger kommissarie Caprile (Henry Silva) en bra ursäkt att ge sig efter mafioson Don Francesco (Gabriele Ferzetti) trots att sannolikheten att denne skulle ligga bakom kidnappningen är obefintlig. Polistrakasserierna stör Don Francescos narkotikaaffärer så maffiabossen bestämmer sig för att även han försöka få tag på kidnapparna.

Ganska blygsam trädgård.

Man ler lite när kära och bekanta ansikten är det första man ser i en film. I det här fallet är det främst en grinig Henry Silva vi snackar om samt Lucio Fulcis lilla rödhåriga älsklingsunge Fausta Avelli. Efter själva kidnappningen i filmens inledning slätas dock leendet snabbt ut och förvandlas till en gäspning. Inte heller den trevliga omgivningen i Como kan pigga upp speciellt mycket. Istället för en hårdkokt poliziottesco får vi ett evigt pladdrande och den sköne Silva kommer inte alls till sin rätt.

Blygsamt.

Så följaktligen somnade vi i en stor böghög i Udda Film-soffan och tvingades spola tillbaka filmen en antal gånger för att inte missa något. Sådant är ju aldrig bra för helhetsintrycket. Att slutuppgörelsen tilldrog sig i tät dimma så man inte såg ett skit hjälpte ju inte heller. Som ni säkert förstår var actionscenerna och våldet sparsmakat. Piero Piccionis musik var väl okej på sina ställen och överlag är det en okej insats rent produktionsmässigt men ack så tråkigt.

BETYG: 2/7 Besvikelsen blir stor när Henry Silva har huvudrollen i en så här tråkig rulle.

Kidnapparna susar iväg in i en turistvy över comosjön.

Henry Silva iz on da case.

Är det Keanu Reeves farsa mafioson snackar med?

Kommissarien förmedlar en poäng - på italienska.

Kidnappning kan bli långtråkigt så utövarna gör sitt bästa för att förgylla tiden.

"Smile for the camera, ungjävel!"

Aaw...synd.

Italiens sämsta bartender? Inte en gialloblask så långt ögat kan nå!😭

Henry försöker muntra upp honom på italienskt vis.

Paul Muller dyker upp som sykofant.

Denna hora har en rätt pittoresk strita.

"Keep your ass closed!" får väl direkt utnämnas till filmens bästa replik.

Hennes reaktion.

Rafflande action...😑

Det coolaste spåret från Piccionis soundtrack.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar