What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 2 september 2019

SONNO PROFONDO (2013) Argentina, 65 minuter. Regi: Luciano Onetti.



Giallo-porr

Då ska vi se. Har vi alla giallo-attribut? Det börjar bra.

En psykiskt störd mördare tar livet av en ung kvinna som masturberar. Väl hemkommen kontaktas mördaren av en anonym person som bevittnat allt och nu i sin tur hotar mördaren. En dödlig katt-och-råttalek tar sin början och leder de medverkande in i en djup spiral av traumatiska och blodiga minnen.

Se där!

Vi kände oss nödgade att kolla upp Onettis tidigare arbeten efter att nyligen ha tittat på (Abrakadabra (2018) och visst var det hardcore giallo-hyllning även i denna hans första våffla. Redan här var bildspråket klart och ton samt stämning satt perfekt. Onettis musik lät här mer åt Claudio Simonettis och Fabio Frizzis håll än de senare Bruno Nicolai-tendenserna och var väldigt autentisk och bra.

Jajamensan.

Problemet med den här rullen, särskilt för vår ADD-präglade redaktion, var att filmen efter en spännande inledning kastade oss in i en enda lång surrealistisk kaskad av mördarens minnen och giallo-bilder. Trots väldigt snygga och coola bilder blev det helt enkelt för mycket av det goda och följden blev att det var svårt att hålla koncentrationen uppe på vad Onetti ville berätta.

BETYG: 4/7 Trots seg surrealism är detta en väldigt cool neo-giallo.

Nämen fy!

Perfekt! Blod inhandlat i närmaste bygghandel.

Vad annat om inte en giallo-pocket?

Mmmm...giallo-blask.

Hoppsan! En antagonist med vita kirurghandskar (och en fräsig kassettbandare).

Ser lite rituellt ut.

En bloody mary får lite långvarigare effekt om den spetsas med prozac.

Den vindögda dockan är chockad!

Ja syster, det är ett ypperligt ställe att höra den dunkande pulsen på.

Spoiler alert! Det är Onkel Kånkel som är mördaren.

Trailer

Den coola inledningen med den Goblinesqua musiken.

Soundtrack-trailer till denna film och Francesca (2015)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar