Zombierulle med skön old school feeling.
Glada soldater rabblar serbokroatiska könsord för en snut och vi vet ju alla hur roligt det blir när sådana ord yttras.
Några soldater på bondpermis från en stor övning i Serbien bestämmer sig av någon underlig anledning att trakassera en snut på en tågstation. I samma ögonblick passerar ett välbevakat tåg med en stor kemikalietank på. Tåget stannar förstås på stationen, tumult utbryter mellan polisen och mongosoldaterna, ett skott går av och vips läcker giftig gas ut från kemikalietanken. Voila! En zombieepidemi har startat. I närheten anordnas samtidigt en fångtransport av en mystisk typ (Emilio Roso) och eftersom denne har någon slags VIP-status har man kallat in en amerikansk agent, som spelas av ingen mindre än zombielegendaren Ken Foree, som eskort och extrahjälp åt färska agenten Milius (Kristina Klebe). Naturligtvis hamnar denna fångtransport mitt i zombiekaoset och tvingas söka tillflykt på en gammal polisstaion. Förutom zombierna ute på gatorna strövar även en slags Guds hämnare som slaktar zombier alltmedan han rabblar citat ur Uppenbarelseboken. Sällskapet på polisstaionen måste finna en väg ut och bort från zombiehärden. Ska de lyckas?
Oj oj oj! Grön gas läcker ut! Då vet vi ju att det är kört.
Detta är en rätt skön zombierulle som man gjort med stor vördnad till de gamla klassikerna. Förutom ett fåtal zombier, som kutar omkring hysteriskt, rör sig majoriteten av de odöda på det härligt sega viset. Det fånigaste med dem är deras läten. Lite väl mycket rovdjursläte gör att de låter som en skock förrymda Jurassic Park-ödlor. En zombie i slutet av filmen skriker t o m så han nästan låter som Godzilla! Jag skrattde även till åt en zombie som sprattlade omkring som om han hade gått på tjack i 20 år. Nu ska det sägas att detta är ingen komedi där man försöker vitsa till saker med "humoristiska" kommentarer eller dylikt utan man tar genren på allvar vilket ger filmen en värdighet man saknar i många nya zombiefilmer. Nu är den ju långt från ett mästerverk och den blir märkbart seg i mittenpartiet när våra hjältar är instängda på polisstaionen. Budgeten lär ju inte vara speciellt hög heller. Tänk: Steven-Seagal-gör-dussinfilm-i-Polen, så får du ett hum om nivån. Denna rulle är däremot mycket bättre än de flesta av herr Seagals östblocksproduktioner. Hantverket är schyst även om den "nerviga" skakzoomiga "24"-kameran blev lite jobbig emellanåt. Specialeffekterna är helt klart godkända även om jag skulle föredra en mer klassisk italiensk look på de odöda. I god Romero-stil har man även slängt in ett samhällskritiskt element i form av en ganska tydlig miljöförstöringsallegori. På detta vis har man även säkrat lite sponsringsdeg från Serbiska myndigheter. Bra jobbat! En sak som är ganska fånig är dessa eviga övertydliga hyllningar i form av legendariska skräckprofilers namn. En chaufför heter i filmen Savini* och det blir ganska fånigt när Foree får ropa hans namn i filmen.
"Let him who hath understanding reckon the number of the Beast..."
Släpp fångarne loss, det är zombieapokalyps!
"NAKENCHOCK! Odöd kvinna jagade människokött med blottade behag!"
"NEEEJ! Är jag med i en billig balkanproduktion!?"
Aaahhh! This is da shit för oss som gillar vår zombiefilm.
Sköna "Dawn of the Dead"-vibbar här med en zombiehord bakom glasdörrar. Gotta love it.
Filmens whale tail bjuder den här damen på.
Här pågår filmens i särklass onödigaste språng. Mera sånt!
Zombierna har förstått vikten av att slappna av för att nå harmoni i kropp och själ. Men vänta nu... zombier har väl ingen själ?
Tuff brud med hagelbössa. "Eat lead muh'fuckers!!!"
Usch! Äckliga barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar