VIVA (2007) USA, 121 minuter. Regi: Anna Biller.

Retro är rätt! 

 Manschauvinism på hög nivå!

 Barbi (Anna Biller) och Sheila (Bridget Brno) är två fruar, i den trygga amerikanska förortsidyllen år 1972, som alltid sätter sina äkta män i första rummet. Det finns dock en längtan efter äventyr, glamour och djurisk sex! När sedan deras mansgrisiga män lämnar dem bestämmer de sig för att bejaka sin nyfikenhet och börjar jobba som call girls. Barbi bestämmer sig för att ikläda sig den nya fria rollen som Viva, ett bryt mot hennes tidigare roll som foglig hemmafru/sekreterare. Viva kan dock inte riktigt hänge sig åt sina impulser och stöter därmed på problem med ytterligare mansgrisar som kräver omedelbar stimulans. Kan det verkligen sluta lyckligt?

 Smaka på denna dekor.

Det här är verkligen en unik film. Till att börja med får den Carl-Johan De Geers scenografi i "Tillsammans" att blekna! Jag tyckte scenografin i den rullen var lysande men detta ät något i hästväg. Anna Biller är något av en auteur som fixar allt själv och tydligen har hon samlat gamla 70-tals möbler i flera år som hon sedan använde i denna film. Det är dock bara förnamnet. Jag är inte speciellt kunnig när det gäller efterbehandling av film men färgläggningen är fantastisk med sprakande färger så långt ögat kan nå. Man har på ett perfekt sätt fångat looken av exploitationfilmerna från 60- och 70-talen. Tänk Russ Meyer eller Herschell Gordon Lewis. På detta har man lagt härlig lounge-musik i bästa Klaus Wunderlich-stil för att ytterligare förhöja retrokänslan. Dels är det arkivmusik och dels låtar framförda av Walter Wanderley m m. I vissa fall har Biller gått överstyr, som t ex med perukerna de flesta har på huvudet, vilket leder oss in på filmens berättarton.

 Bilden gör tyvärr inte färgprakten rättvisa.

 Det vilar en skapligt ironisk ton över verket då skådespelarna medvetet spelar över, men ändå inte på ett tråkigt Mel Brooks-vis utan man väljer istället att försöka efterlikna riktigt dåligt B-filmsskådespeleri vilket man gör med bravur. Istället för att på ett övertydligt och därmed skittråkigt vis visa hur man tar avstånd från de sleaziga scenerna man spelar upp låter man det banala och icke-politiskt korrekta innehållet tala för sig självt. Männen är svin som bara vill åt vår huvudpersons kropp och inte mycket annat. Den äkta maken undrar dessutom lite oroligt om Barbi hinner hem i tid att laga mat åt honom när hon får ett nytt jobb och hon spelar lydigt med. Just att berätta storyn på detta banala och sleaziga sätt är ett utmärkt feministiskt yttrande. Ungefär som när man gör dokumentärfilm för att visa hur sjuka i huvudet folk är. Det är bara att ställa upp kameran och storyn berättar sig själv. Nu är ju detta naturligtvis inte rumsren feminism då kvinnor exponeras och behandlas illa. Det ligger nog även Biller i fatet att hon är exhibitionistiskt lagd. Filmen tolkar jag dock som en påminnelse om hur långt vi trots allt har kommit de senaste sisådär 50 åren. Jag uppskattar även de naturliga kropparna som exponeras, även om de dinglande penisarna inte är lika kul att se som de silikonlösa brösten. Här behöver det sjuka artificiella samhället ta lärdom och utvecklas bortom vidriga kroppideal.

BETYG: 5/7 Lysande som återgivning av fornstor sleaze. Många plus för själva looken. Den är dock lite väl lång för att hålla hela vägen rent berättarmässigt.

De äkta männen skrattar "naturligt" när de sitter i den fina soffan.

 Vem vill inte vara hemmafru i en sån här skön miljö?

 Supersterotypbög på väg att emot Barbi/Viva för en frisering. Schyst lya!

 Grannen dyker upp och flörtar hejvilt i sina helrätta kläder. Notera det klädsamma vita skärpet.

 Ultrasexig. Ja, t o m så sexig att hans egna fingrar darrar av upphetsning.

Frågan är vem som blir mest exalterad av dessa två? 

Gayfrisören lägger in sin stora stöt! 

Och givetvis, med de sexiga guldtangakalsongerna, lockar han fram grannens inre köttpåleälskare. 

 En snäll tant hjälper tjejerna med deras yrkesval.

 Lite nya fina arbetskläder och de är redo att ta itu med lite hushållsnära tjänster.

 Knåda bröst är så trevligt!

 Ja, så pass trevligt att vi kör lite till.

 Den här läkarfarbrorn gillar dessutom att få smisk på stjärten...

 ...vilket vi med all tydlighet kan se här.

 Här hyllar vi gamla "Nudie Cuties" och nudistfilmer.

 Känslig och vacker hippie visar sig vara som alla andra män...

Kan denne hippe konstnär (som påminner lite om Eric Falk*) vara rätt för Viva? Hans lya är i alla fall HELRÄTT med mysig erotisk konst. 

 Den vackra Agnes lockar in Viva i sån där läskig homosexualitet. Huh!

 Vinnare av priset för bästa Dirk McQuickly**-lookalike.

 En studie i fantastisk kitsch.

 Ytterligare exempel på fantastisk utstyrsel (och även brist på densamma).

En färgexplosion till psykedelisk animation får även plats i filmen. Aciiiiiiiiiiid!

*En av Jesús Francos leading men.
**Eric Idles rollfigur i "The Rutles: All you Need is Cash".