THE CALIFORNIA REICH (1975) USA, 55 minuter. Regi: Keith Critchlow & Walter F. Parkes.

Nej, filmen har inget med Arnold Schwarzenegger att göra...

Lite mysstämning med hjälp av eld och stearinljus.

I den här dokumentären får vi följa vardagen i några kaliforniska nazisters liv. I fokus står ledaren för San Fransisco-avdelningen Allen Vincent. Eftersom filmen är från 1975 ser vi en något annorlunda bild än dagens bilder av skränande skinnskallar och sopiga vit makt-band. Organisationen i de olika naziavdelningarna är en smula tafatt jämfört med dagens naziverksamhet som tydligen lärt av gamla misstag. Det är riktigt komiskt och snudd på gulligt när man får följa nazisternas pysslande och organiserande. Vi får bl a ta del av ett möte som inleds med den sedvanliga hatpropagandan men senare hamnar på en mer pragmatisk nivå när Vincent klagar på alla räkningar som måste betalas och skickar runt en hjälm för att ta upp kollekt i naziförsamlingen.

Allen Vincent informerar om riskerna med rasblandning.

Just ledaren Allen Vincent framstår som en riktigt sorglig figur som faktiskt väcker min empati. Idag tror jag knappast en sådan här snubbe skulle få leda en nazistavdelning om det inte var en enorm brist på folk förstås. När han inte agiterar inför redan frälsta någonstans ger han mer framtoningen av en vilsen liten pojke. En stark osäkerhet ruvar bakom den nypressade naziuniformen och i intervjuerna ger han ett milt och vemodigt intryck. Det kan ju heller inte vara någon drömpropaganda för nazisterna att Vincent har ett kriminellt förflutet som resulterade i inspärrning och mentalvård med elchocker. Han är ett logiskt resultat av en svår barndom där han vid ung ålder skickades till ungdomsanstalt där han levde i skräck varenda dag.

Vincent, i ett icke-hatiskt ögonblick.

Övriga nazister vi träffar verkar ha olika motiv för sitt engagemang. En typ, som verkligen befäster nidbilden av den korkade bonnläppen, ser en framtid fylld av frihet om nazisterna tar makten. Detta i kontrast till en vapensamlande typ som konstaterar vikten av en polisstat för att rensa ut de kriminella elementen. En pojke, som ger ett mycket intelligentare intryck än sin sergeantfar, tycks ha blandade känslor inför sitt deltagande i rörelsen. Å ena sidan uttrycker han skam och en vilja att inte göra fadern besviken men å andra sidan ett förakt för andra raser och en önskan att få bära sin lilla naziuniform i skolan. Mer komiskt/tragiskt är det när man ser en femåring rapa upp vad man indoktrinerat i honom. Efter några sköna "Heil Hitler!" svarar han på frågan om sitt framtida yrkesval, att han vill bli polis. När han tillfrågas varför svarar han: "To kill niggers!" De vuxna i rummet fnittrar och uttrycker sitt gillande.

"Opartisk" information.

Critchlow och Parkes har valt att skippa en berättarröst och låta materialet tala för sig självt. Ja, det brukar heta så men givetvis är det deras klippning av materialet som får föra fram budskapet. Alltså kan man redan i början av filmen konstatera deras kritiska hållning när de exempelvis lägger emfas på Vincents mentalvård. Nu tror jag dock inte de behövde anstränga sig speciellt mycket för att framställa dessa människor som en skock vilseledda fårskallar. Resultatet blir en intressant och framför allt underhållande dokumentär.

BETYG: 4/7 Det blir alltid komiskt med fanatiska dårar och alltid lika kittlande att studera dessa avvikande livsfilosofier. Lite minus för ljudet som ibland gjorde det svårt att höra vad som sas.

Vincent - som han vill bli sedd.

Alla måste dra sitt strå till nazistacken.

Det är roligt att heila!

Lille 5-åringen visar upp sån där äcklig icke-arisk kampsport. Men okej då, han ska ju kicka till några rasfiender. De vuxna ölar och myser.

"Heil, heil, heil! Finns det några snälla rasrena barn här?"

Pyssel och knåp i nazistugan.

Husmor har bakat en jättefin tårta och delar nöjt med sig sina bakningstips.

"California knows how to party".

Fredrik Wikingsson har ett okänt förflutet som nazist...

Bonnläpp som tror på en fri nazistisk framtid.

Sergeanten inspekterar sin son som faktiskt har mycket bättre hållning än sin militärfar.

Far och son gör roliga aktiviteter tillsammans.

Pojke och uniform. Vilken fantastisk bild! Ren och skär konst.

Vincent är lyrisk över proportionerna i Hitlers nylle.

Här ser vi alltså Russell Crowe i rollen som...ehh...nävisstnä...