RETURN FROM THE RIVER KWAI (1989) Storbritannien, 97 minuter. Regi: Andrew V. McLaglen.

Sömnig krigsfilm.

Ögonbindel för att titta på den här filmen? Nä okej, så dålig var den inte.

Även om jag insåg att detta förmodligen inte är världens bästa krigsfilm blev jag lite sugen på att se den då den utspelas på platser jag besökte för inte så länge sedan. Igenkänningsfaktorn var väl inte direkt superhög, vilket var väntat, så det blev snabbt en ganska seg upplevelse.

Amerikanskt flyg anfaller järnvägs- och brobygget.

En bro vid floden Kwai bombas av amerikanskt flyg till de australiensiska slavfångarnas stora glädje då de inte sätter så stort värde på sitt utförda slavarbete. Ett plan skjuts dock ner av japanerna och kraschar i djungeln. Innan japanerna hinner lokalisera piloten (Chris Penn) plockas denne upp av thailändska motståndsmän. Crawford, som flygaren heter, deltar i ett överfall på ett japanskt tåg som går åt pipan och blir tillfångatagen av japsen. Han blir i fångenskapen bekant med australiensarna och då i synnerhet de andra huvudpersonerna bl a Major Benford (Edward Fox) och Seaman Miller (Timothy Bottoms). Crawford lyckas fly i ett japanskt plan men störtar i havet. Samtidigt skeppas de andra lägerfångarna mot japan, först i tåg och sedan på ett undermåligt fartyg. Samtidigt som Crawford försöker bli upplockad av passerande fartyg inser fångarna på transportskeppet att de måste övermanna besätttningen om de inte vill dö p g a de horribla villkor som gäller ombord. Ack! Hur skall detta sluta?

Hoppsan! Lite "blue on blue fire"* får den här australiensaren smaka på.

Svaret på frågan är att jag skiter i hur det går. Filmen var så långtråkig att jag inte brydde mig det minsta om de klyschigt uppstudsiga karaktärerna. Lalo Schifrins käcka äventyrsmusik vid actionscenerna gjorde inte saken bättre. Det kändes då som om man tittade på någon billig Indiana Jones-kopia till matiné. Vi har sett allt det här förut: sviniga japaner, en japan med samvete, uppstudsiga allierade lägerfångar, ögonbindelvägran inför exekutionspatrullen o s v, o s v... Zzzzzz... Nej,detta var en riktigt trist dussinfilm.

BETYG: 2/7 Det är ju ingen kalkon men ack så långtråkig. Kanske kan vara något för en 10-åring med intresse för andra världskriget och som fr a inte hunnit se så många krigsfilmer?

Här flyger en japan i luften. Nära att ett par straffångar åkte med på köpet.

Kaboom! Där rök bron fångarna har slitit ihjäl sig över.

Straffångarna jublar när deras arbete demoleras och deras vänner faller offer för amerikansk eld.

Chris Penn chillar i en trädkrona.

Nog för att thailändarna kan vara lite påstridiga med sitt tjat om tuk-tuk men inte fan behöver man väl skjuta ihjäl dom för det?

Det är roligt att spränga broar!

Sånt här gillade dom i den japanska krigsmakten.

Som ni ser älskar verkligen Chris Penn att flyga.

"Va!? Ska vi stuvas in här? Men det är ju som en jävla bastuklubb och vi är alla homofober!"

Japanskt barn är lite smårädd för vitingarna. Alternativt är han egentligen en flicka som inte vill ha oral stimulans för stunden.

*Militär term för beskjutning av egna trupper.