What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 26 april 2010

ELEGANTEN FRÅN VIDDERNA - FILMEN OM EDDIE MEDUZA (2010) Sverige, 74 minuter. Regi: Andreas Brink.



Personporträtt av en kontroversiell men folkkär artist.

Lille Errol blickar fram mot en musikalisk framtid.

Jag får väl inleda med att berätta att jag långt ifrån är något fan av Eddie Muduza då jag alltid ansett hans uttryck som alldeles för buskis när andra vulgära artister som Onkel Kånkel är mycket punkigare och då menar jag inte bara musikaliskt utan främst uttrycksmässigt. Jag har helt enkelt inte tyckt karln vara rolig utan istället garvat läppen av mig åt Onkel Kånkels könsrock. Med detta sagt vill jag ändå framhäva att jag gillade denna dokumentär då Errol, som Eddie egentligen heter, var en intressant figur full av inre konflikter.

Här slaktar Errol och hans kamrater några rockklassiker.
 
Det här är ett konventionellt personporträtt där vi får följa Errol Nordstedts liv med hjälp av fotografier, intervjuer och videoklipp. Kanske inte så nyskapande men det finns ju en anledning till att de flesta personporträtt/musikdokumentärer ser ut så här - det är ju en fungerande berättarform. Vi lotsas snabbt genom Errols svåra barndom, via hans första stapplande steg i musikkarriären där vi bl a får höra hans band framföra en rätt osvängig version av Spencer Davis Groups "Keep on Running"(!) och sedemera få en inblick i hans produktivitet inom dansbandsgenren. Vidare får vi se hur den vulgäre artisten tar form genom olika inkarnationer som t ex E. Hitler och senare alltså Eddie Meduza. Samtidigt får vi en glimt av familjemannen Errol då en hel hög barn och ex-partners kommer till tals. Som grädden på moset intervjuas mer eller mindre kända personer om sitt samröre med huvudpersonen. "Superstjärnor" som Bert Karlsson, John Norum och Åke Eriksson m fl har alla sina egna Meduza-historier. Jag talade om Errols humor och hur den inte tilltalar mig men när han fick för sig att sparka John Norum och alla andra i bandet för att ersätta dem med irländska bodybuilders kan man ju inte låta bli att garva.

Snygg enhetlighet är A och O i dansbandsbranschen.

Jag slås av hur begåvad denne smått tragiska man var. Även om han i mina ögon mest producerade icke-rolig buskisrock går det inte att förneka vilken enorm talang denne herre satt på. Man kan kanske tycka att han kunde ha nått så mycket längre med den musikaliska superbegåvning han innehade men samtidigt satte han ju ett jätteavtryck i svensk musikhistoria, hur vulgärt det än må vara. Mängder av människor älskar hans alster så även om han inte nådde rikedom och vida berömmelse har han ändå gjort många människors tillvaro fylld av glädje och det är inte att förakta. Tyvärr verkade hans egen tillvaro mer uthärdlig med alkohol så sakta men säkert urholkade han sin fysik med denna ångestdämpare vilket med all säkerhet ledde till hans för tidiga död.

BETYG: 4/7 Fascinerande clown och musikalisk jättebegåvning porträtteras i denna konventionella dokumentär. Kolla in, även om du som jag inte gillar mannens musik.

Errol som vi är vana att se honom.

En mysig familjejul i mysbyxor.

Tomas Witt och nån gitarristjävel...

Errol tillsammans med en god vän.

Dessa jäkla musiker...

Det var inte speciellt svårt att vara kontroversiell förr i tiden. (Eller nu...)

Errol spelar in splatterfilm med sonen. Tänk om fler fädrar kunde ta sitt ansvar på ett så exemplariskt vis.

Bert sitter i sin "Bert Factory" och minns tillbaka. Vi kan vara säkra på att han tänker tillbaka då han kliar sig fundersamt på hakan.

Dr. Åke har, förutom att ha lirat med Eddie Meduza, även varit med och skapat några av Sveriges största rockklassiker. Med på bilden är en viss artistförmedlare.

Tjejernas Errol. Se så begeistrade de blir flickorna, av Errols överväldigande skönhet.

2 kommentarer:

  1. Även fast du inte ger Eddie-filmen toppbetyg blir jag så sugen att se den så det är helt jävvla otrrroligt. Skitbra blogg btw, både jag o P gillar den och har redan ögnat igenom en del underbara recencioner.

    SvaraRadera
  2. Men oj så fina ord du skriver om herr Medouza, det hade jag aldrig trott. Men det är helt sant. Han var helt fantastiskt talangfull, vilket många tyvärr har missat...

    SvaraRadera